Most Awesome Reading Circle läste Diane Setterfields Bellman & Black. Det är en slags spöksaga, så kanske borde vi ha läst den i november istället.
Ett gäng småpojkar leker med slangbella och en av dem – William – lyckas träffa och döda en råka. Han växer upp och blir en supereffektiv affärsman, men folk i hans närhet tenderar hela tiden att dö i förtid. Överallt tycker han sig se råkor som bevakar honom och dessutom dyker en mystisk svartklädd man upp i samband med varje dödsfall. Vem är han? William gör till slut en deal med honom och tillsammans (?) startar de en stor butik som säljer begravningsrelaterade grejer.
Setterfield är en bra sagoberättare. Hon skriver på ett bra och okonstlat sätt. Romanen börjar väldigt bra med både bra karaktärer och fint språk. Tyvärr knyts inte historien ihop ordentligt. Så synd – det hade kunnat bli så mycket mer! Bokklubben kom på ett dussin alternativa intrigvarianter som hade använt alla trådarna i berättelsen på ett mer intressant sätt. Andra halvan av boken är helt enkelt inte lika bra som den första, det känns slarvigt och oinspirerat.
Det här var bokklubbens tredje möte över videolänk. Det funkar rätt bra ändå, även om en av medlemmarna utbrast \”så kul, har du skaffat dreadlocks\” när hon först såg mig. Nej, jag bara glömmer att kamma mig när jag har semester och springer omkring i skogen hela dagarna. Och med coronapåtvingade hemkontoret blir det si och så med kamningen även nu när semestern är över.
Litterärt ofog 