Den förbannelsedrabbade kung Oidipus hade fyra barn. Två döttrar, Antigone och Isma, och två söner. På olika vis hamnade de två bröderna på varsin sida i en strid om Antigones hemstad, och de dödade varandra. Den impopuläre och hårdföre Kung Kreon bestämde då följande: brodern som försvarat hemlandet får en fin begravning, men brodern som var med i attacken ska lämnas åt hundarna och kråkorna.
Där börjar Sofokles klassiska drama Antigone, i en dialog mellan de två systrarna. Antigone försvarar den moraliska plikten att alltid begrava sina familjemedlemmar, samt gudarnas lag att kroppar inte får ligga och ruttna ovan jord (för sjukdomsspridningens skull, kan en gissa). Isma är istället rädd för att gå emot kungens lag och de nya nationella reglerna och vill inte ställa till något besvär.
Vilket regelverk gäller? Vad är rätt för Antigone och Isma att göra? Eftersom de inte har någon EU-domstol eller EU-kommission att vända sig till med frågan utbryter istället ett \”morden-i-midsomer\”-scenario med klassisk touch. Den ena karaktären efter den andra faller död ner i olika spektakulära självmord, tills den olycklige kung Kreon står ensam kvar.
Hurra för demokrati och rättsstat! Och visst är de gamla grekiska dramerna intressant läsning de också, än idag.
Litterärt ofog 