Lyran frågar i veckans tematrio efter böcker som utspelar sig i sjukhus. En deppig genre!
José Saramago är en av mina favoriter bland nobelpristagarförfattarna. Hans hemska lilla roman Blindheten handlar om en otäck epidemi som gör att folk tappar synen. De blinda sätts i karantän i ett slags sjukhusområde fast utan någon vård eller hjälp och det hela urartar på förfärliga vis.
Aleksandr Solzjenitsyn var inte heller särdeles positiv i romanen Cancerkliniken. Det är en samhällskritisk allegori och ärligt talat ganska svårprocessad. Politik och flört med sjuksystrar om vartannat.
Apropå samhällskritik, kommer ni ihåg P. C. Jersild? Hårt kritiserade Babels hus om gamle Primus Svensson som möter en mycket oempatisk vårdsektor. Boken blev en storsäljare, men jag tycker nog att Jersild målar fan på väggen med lite väl breda penseldrag. Småskalig vårdorganisation är inte alls nödvändigtvis bättre.
Litterärt ofog 