Länge leve Europa!

Idag är den 9e maj, det vill säga Europadagen!

Jag ska fira den med min tyska livspartner och min fransk-belgiska hund, kanske genom att ta vår tjeckiska Skoda till en trevlig skogsplätt i holländsktalande Flandern. Varför inte ett glas spanskt vin eller en italiensk espresso på någon uteservering framåt kvällen.

Jag vet att det finns folk som är \”emot EU\” (hur en nu kan vara emot en förvaltningsnivå – debatten borde rimligen istället handla om vad som ska fixas på EU-nivå och hur det i så fall ska fixas), då vill jag påminna om ursprunget till dagens Europasamarbete.

Läs till exempel Art Spiegelman, Maus, eller Primo Levi, Är detta en människa? eller varför inte Anne Franks dagbok.

Idag har vi byråkrater som fajtas om paragrafer istället för soldater som slåss med kulor och sprängladdningar. Om inte det är värt att fira så vet jag inte när det någonsin skulle kunna bli dags för champagne.

Favorit i repris: MAUS

\”Jag minns när de där höll på förra gången!\” sa min 90+åriga gammelmoster upprört igår när vi pratade om alla rasister och nazister som nu kommit in i Europaparlamentet.

Men uppenbarligen är det många som glömt, åtminstone 9.7% av de som röstade i Sverige i alla fall.

Så jag tipsar om en fantastisk bok som på ett milt men genomträngande sätt påminner om mänsklighetens (hittills) mest misslyckade år: MAUS av Art Spiegelman.

Det är en tecknad serie och den handlar om det som hände i Auschwitz och det som hände innan Auschwitz. Den som missar likheterna mellan vad nazisterna sa då och vad babiandemokraterna säger idag, den bör gå om grundskolan.

Tecknad serie om Auschwitz!?

Ja! Hur konstigt det än låter, det är precis vad Art Spiegelmans prisbelönade seriebok MAUS är för något. Ett seriealbum om att överleva förintelsen.

Art Spiegelman berättar sin fars historia som Auschwitzöverlevare. Dessutom får man följa processen hur Spiegelman steg för steg får fadern att berätta vad som hände. Det är en fantastisk historia: gripande, personlig och alldeles förskräcklig.

Personerna i boken är ritade som djur: alla judar är möss, alla tyskar är förstås katter. Polackerna är grisar och den enda fransmannen i hela boken är en groda… Men det blir inte mindre förfärligt för att det är djur i serieform, tvärtom nästan mer skrämmande. Jag har läst många skildringar av förintelsen men denna går alldeles särskilt under huden med sina otäcka svartvita teckningar.

Det bästa med MAUS är det kärleksfulla och mycket ärliga porträttet av fadern som gammal, med alla sina egenheter. Han är en inbiten snåljåp, ett arv från svälttiden under kriget. Han är rasist, taskig mot sin nya fru och han begriper sig inte alls på sin son. Men det är tecknat med en väldig värme.

Vissa sidor som bara handlar om Spiegelman själv och arbetet som serietecknare hade man kunnat stryka, men resten är ett konstverk.

Nio av tio poäng till Maus.