Dum-reform

Alla är vi överens om en sak: alltför många klarar inte av att skilja på ”de” och ”dem”. Antagligen för att skriftspråket är på väg att utarmas och färre och färre läser riktig text regelbundet.

Med vad vi inte är överens om är vad som borde göras åt saken. Vi har ett bildningsgap – ska vi då sänka kraven eller öka kunskapen?

Språkrådets chef har alltså föreslagit att byta ut de och dem mot dom. Så korkat och kortsiktigt.

Förutom att språket blir fattigare och mer oprecist så blir det då ännu svårare för svenska elever att lära sig andra språk, där grammatik fortfarande finns.

Svenska studenter har så låg bildningsgrad redan och så stora kunskapsluckor i internationell jämförelse. Mindre tid på tiktok och videospel, lite högre krav på att man åtminstone ska kunna klara av sitt eget modersmål. Det bör de klara.

Annons

Tjärdalen

Sara Lidman! Jag hade läst Med fem diamanter tidigare, den var ingen direkt aha-upplevelse. Men nu tog jag mig an Tjärdalen och NU! Nu förstår jag Sara Lidmans storhet. Det är en fantastisk roman.

Unga paret Nils och Agda vaknar upp till en solig, vindstilla sommarmorgon i Västerbotten. Perfekt väder för att bränna tjära, en livsfarlig process som kräver månader av hårt förberedelsearbete men som kanske kan skapa tillräckliga inkomster för att försörja dem hela vintern och till och med kunna köpa nya skor och kappor till barnen. Men katastrofen inträffar, någon har begått ett oförlåtligt sabotagebrott. Hela byn dras in och påverkas.

Det är så mycket här. Berättelsen. Berättandet! Karaktärerna, språket. Jag älskar boken.

…

Djurskadeindex: stackars katten

Att skriva på dialekt

Det går en fin linje där, att kunna skriva på dialekt utan att det blir ett hinder för läsaren. För det mesta tycker jag precis som Enligt O att det är helt onödigt. Jag är fullt kapabel att höra en karaktär tala skånska i mitt huvud även om inte alla diftongerna är explicit utskrivna i dialogen. Att skriva på dialekt kan kännas som stödhjul, det blir lätt klumpigt och övertydligt.

När det är bra gjort ger det lokalfärg, visst. Jag tycker ofta att det funkar bättre i äldre klassiker, av typen Wilhelm Moberg, Elin Wägner. Kanske knepet är att det inte får överanvändas? En roman med mycket dialog orkar inte med tyngden av fonetiskt skrivna dialekter medan en berättelse med mer sparsmakade talstreck kan komma undan med det.

Och det får inte gå till överdrift – mindre knorrar, vissa speciella ord och uttryck räcker långt för att sätta färg på en karaktär. Det gäller att inte låta språknyanserna överskugga själva berättelsen!

Eller så är jag bara avundsjuk som inte har någon egen dialekt utan talar uppsaliensiskt regionalt standardspråk (alltså: rikssvenska)…

Förti

Det slog mig att det finns en lustig anomali i vårt språk: uttalet av order fyrtio.

Känner du någon som uttalar det just ”fyrtio”? Vanligare är ”furti” eller ”förti”. Varför? Det är ju inte så att kort y innan konsonant inte funkar i svenska språket, jämför myrten, lycklig, syrsor. Men i ordet fyrtio verkar det inte flyta lika enkelt.

Ett mysterium!

När fick du ett maskinskrivet brev av din granne sist?

Tema: genuin överraskning. Den äldre piffiga damen på översta våningen sköt in ett maskinskrivet (!) brev på blommigt brevpapper (!) under min ytterdörr (!) häromdagen.

Tänk att det finns människor som skriver små brev på maskin fortfarande! Jag blev hemskt glad.

Brevet i sig är inte så spännande. Damen är vår motsvarighet till bostadsrättsföreningsordförande och jag hade skickat vidare information till henne om ett klagomål från en grannfastighet som inte vill att våra träd ska tappa nötter på deras gräsmatta.

Men det maskinskrivna typsnittet är förtjusande och det blommiga brevpappret likaså. Jag funderar på att rama in klenoden och hänga upp någonstans.

Käre herr M

Herman Koch är en sån där författare som verkligen gottar ner sig i människans alla sämsta sidor. Alla hans karaktärer är alltid alldeles förfärliga personer och precis när en tror att det inte kan bli så mycket hemskare så blir det precis det.

Jag läste Geachte Heer M., finns inte översatt till svenska men skulle kanske heta \”Käre herr M\”. Den är 450 sidor lång och jag läste den på nederländska, det är jag mycket nöjd med!

En lärare förälskar sig i en elev och de har en kort romans. När hon gör slut kan han inte släppa taget och han följer efter flickan och hennes nye pojkvän till flickans sommarstuga. Där försvinner läraren mystiskt efter en obehaglig konfrontation. Många år senare skriver en berömd författare sin egen version av händelserna i sommarstugan, helt fiktivt. Romanen blir en stor succé och han blir både rik och berömd. Men han blir också antastad och förföljd av en person som spelade en huvudroll i lärarens försvinnande och som inte är helt nöjd med romanversionen av alltihop.

Det handlar om författarskapet och en författares kreativa frihet. Är det okej att skriva hittepåversioner av verkliga händelser, med de verkliga personernas riktiga namn? Och vad hände egentligen med den där kåte läraren som försvann?

Det är möjligt att jag hade gillat den bättre om det inte hade varit för språkbarriären, men det här kändes ändå som en bok som hade kunnat vara mycket kortare utan att förlora särskilt mycket. Kul romanidé och många oväntade vändningar på slutet, men lite babblig emellanåt.

Frukost på belgiska

Den så kallade \”frukosthyllan\” i min lokala matbutik. Inte direkt havregrynsgröt och rågsmörgås.

Kulturellt anpassade felmeddelanden

Som språk- och europanörd blev jag ändå lite glad när jobbservern låg nere häromdagen och alla inloggningsförsök leddes om till den här sidan:

Det som är intressant här är att felmeddelandet inte är ordagrant översatt till alla 24 EU-språken – det är kulturellt översatt.

Från det kortfattade \”Vi beklager\” på danska till det passiv-aggressiva \”Vi beklagar att detta kan vålla dig problem\” på svenska, det effektiva \”Vi ber om Er förståelse\” på tyska och det blommigt artiga franska \”Vi är ledsna över det besvär detta skulle kunna orsaka för Er\”. På engelska och holländska bes det om ursäkt, liksom på finska och polska om googleöversättningen är korrekt.

Språkkunskap är sannerligen en rikedom och bara i mötet med andra kulturer kan en börja begripa sin egen.

UNTs traditionella sommargrodor

Det är ju allmänt låg kvalitet på journalistiken, jag vet inte om en ska säga \”nu för tiden\” eller om det kanske alltid har varit så. Yrkesstolthet över god språkhantering verkar i alla fall saknas helt. På sommaren blir det ännu värre, när sommarvikariernas hopplösa texter verkar gå i tryck utan minsta korrläsning. En del är rena stav- eller slarvfel, men vissa grodor är värre: de visar att författaren inte förstår betydelsen av vanliga ord och uttryck.

Bland sommarens många, många misstag i min lokaltidning har jag valt ut topp tre:

1. Glädjens påbud (UNT, 24 juli 2020)

\”Det var ett glädjens påbud som nådde studenterna den nionde juni\”, skriver vikarierande ledarskribenten. Antagligen menar han egentligen \”glädjebud\”, för ett påbud betyder inte nyhet, information utan befallning, föreskrift. En glädjens befallning är ett roligt oxymoron. Tips från coachen: använd inte ord om du inte vet vad de betyder. Och köp en SAOB.

2. Glutta på dörren till framtiden (UNT, 13 juli 2020)

\”Om vi gluttar på dörren till universitetets framtid är det här ett område där det kan hända grejer\”. Förutom att hela meningen är komplett rappakalja så är valet av verb en härlig ögonbrynshöjare. Jag skulle snarare säga att om vi gluttar på dörren så kommer vi att se… själva dörren. För att kunna se ut genom dörröppningen och se \”var det kan hända grejer\” är det bättre att istället glänta på dörren. Tips från coachen: om du vill använda stående uttryck, kolla upp vilket verb som ska vara i dem.

3. Man skjuten efter skottlossning (UNT, 1 augusti 2020)

I vanliga fall är det väl under själva skottlossningen som folk blir skjutna, men i det här fallet verkar nyheten vara att först var det skottlossning och sedan blev någon skjuten. Det är verkligen en förstasidesnyhet! Något så ovanligt borde faktiskt lyftas upp mycket tydligare. Tips från coachen: prepositioner är svårt. Be en vuxen om hjälp om du är osäker.

Att inte ställa krav på eleverna är ett svek. Skolans uppgift är ju att se till att barn inte växer upp och gör den här typen av misstag i vuxenlivet! Det är genant att vuxna journalister ständigt blir påkomna med att skriva som sjuåringar. Kom igen Sverige, bättre kan vi.

Så typiskt Bryssel

Det har öppnat en ny snabbmatsrestaurant nära där vi bor i Bryssel och den gör mig så glad…

1. Jag vet inte riktigt vad de menar med \”den franska originaltacon\” eftersom tacon inte vanligen anses vara just fransk, men kanske är det sniglar och vitlök i?
2. Javisst, att sätta O\’ framför ett namn är ju en välkänd fransk markör.
3. I en fransktalande stad, om det nu är fransk originaltaco, varför är då skylten på engelska?

Det enda som saknas är en tysk flagga.