Tyska tanter

Många har redan spanat om trenden med handlingskraftiga äldre huvudpersoner i litteraturen: En man som heter Ove, Kaffe med rån, Mormor hälsar och säger förlåt…

Jag lägger två tyska romaner till listan: Tante Martha im Gepäck av Ulrike Herwig och Fünf Tanten und ein Halleluja av Alex Steiner. Båda böckerna handlar, som namnen antyder, om tanter.
Tante Martha im Gepäck, \”Faster Martha i bagaget\” handlar om en halvlyckad familj som ska på bilsemester till England men som får gamla faster Martha på halsen. Dessutom en faster Martha sådan de aldrig sett henne förut. Gammeltanten har minsann egna planer för resan och hon släpper den ena överraskningen efter den andra över den förbluffade familjen.
Fünf Tanten und ein Halleluja, innehåller inte mindre än fem tanter som självsvådligt åker till Berlin för att kolla upp sin förlupne brorson. Som hamnar i kris, för han har inte berättat för släkten vare sig att han är arbetslös eller att han är homosexuell. Medan han anstränger sig att hålla skenet uppe går det ena efter det andra åt helvete och olika förväxlingar nödvändiggör halsbrytande räddningsinsatser.
Båda historierna har sockersöta happy-endings. Är det en nödvändig ingrediens i en tantroman? Måste berättelser om tanter vara fjantroliga och sockergulliga och sluta med tanten som vänlig, underfundig relationshjälte?
Jag tror vi kommer få se fler tantromaner och gubbromaner framöver. Men jag hoppas att de kommer bli lite mer varierade och inte bara lustiga/söta.