Stina Stoor har inte bara ett fantastiskt författarnamn (hon och Lotta Lotass!) hon är också en strålande berättare. Hon var nominerad till förra årets Augustpris och hade varit en synnerligen värdig vinnare om inte Jonas Hassen Khemiri hade knipit priset istället.
Novellsamlingen Bli som folk är språkligt klurig, elegant feministisk, annorlunda och storslagen i det lilla. Det handlar om livet i Västerbotten, ofta ett fattigt och osofistikerat liv där männen tar för sig och kvinnorna får städa efter dem. Små känsliga ögonblick. Som i novellen Ojura där en liten flicka betraktar maktkampen mellan sin tonårssyster med ofrivilligt mammaansvar och sin grovhuggne far. Pappan hämnas på de \”fina\” centralortsborna genom att låta barnet ta med sig levande grodor till ett barnkalas. Språket är unikt och nästan rytmiskt.
Måste läsas. Stor upplevelse utlovas.
Litterärt ofog 