Sista delen av Engelsforstrilogin, Nyckeln, är möjligen lite krångligare och omständligare än de första två delarna.
Tonårshäxorna är egentligen rätt däckade av den dramatiska finalen i bok nummer två, men det finns ingen tid att vila! Nu kommer nämligen apokalypsen allt närmare. Dessutom får de konkurrens av en ny cirkel med vuxna häxor som vill ta över rädda-världen-uppgiften. Särskilt Minoo får fundera skarpt på vem hon helst vill vara lojal med. I ett parallellspår får läsaren följa karaktärer som dog i tidigare böcker.
Boken är lika spännande och speciell som de första två, Cirkeln och Eld, men jag blir lite besviken på slutet. Det är ett sloppigt sätt att knyta ihop de bitar som inte logiskt passat ihop: \”vi ljög för er tidigare, för ert eget bästa\”. Jag skulle snarare säga: författarna kom på för sent att de hade målat in sig i ett hörn med vissa saker och fick ta en genväg ut. Men det är egentligen bara slutlogiken som är lite halvdan, resten av tegelstenen är som sagt bra.
Jag är för övrigt i Team Anna-Karin. Och du?