Jag läste Havsboken eller konsten att fånga en jättehaj från en gummibåt på ett stort hav genom fyra årstider av Morten A Strøksnes. Tack Boktanken!
Ni vet såna där böcker när en nästan inte hinner med att andas? Det här är en sån.
Två män (gubbar?) får för sig att de ska fånga en håkäring. För hand. Från sin lilla gummijolle. En håkäring är en 7-8 meter lång haj som bor djupt ner i havet och som inte låter sig fångas särskilt lättvindigt. De behöver 400 m lina, flera meter kätting, en krok stor som en ishacka och en halv död tjur som agn. Och sen bär det av ut på havet.
Men själva hajafänget är ändå bara en liten, liten del av den här boken. Det är egentligen en samling kåserande texter blandat med trivsamt presenterade nördfakta om havet: om plankton, om miljöförstöring, om hajar i allmänhet och synnerhet, om vindar och vågor och väder. Om alla slags fiskar, valar, sälar och övrigt. Och en hel del andra fakta som liksom kommer på köpet. Allt från offentligt avrättade elefanter till lokala sedvänjor i olika norska byar.
Det här är en bok om och av nördiga gubbar, (men)(och) den är riktigt trevlig läsning. Jag gillar särskilt slutet.
Litterärt ofog 