Liv Strömquist ritar/skriver feministiska serier med mycket politisk udd. Jag håller inte med henne i allt, men när det kommer till jämställdhetsfrågorna tycker jag hon prickar väldigt rätt väldigt ofta.
I samlingen Einsteins nya fru får vi till exempel veta varför Håkan Juholt är en förebild, vilka historiens tio mest (?) provocerande pojkvänner var och varför barn är små kristdemokrater.
Jag gillar inte de grova förenklingarna som bygger upp en ganska osmaklig vänsterretorik (onödigt och klumpigt!) men jag tycker mycket om att det finns någon som sätter ord på det som är så fel i alldeles för många parrelationer, än idag.
Litterärt ofog 