Sophies val

William Styrons roman Sophies val blev film med Meryl Streep. Jag har inte sett filmen men har gått omkring i tron att jag har läst boken för länge sedan eftersom jag ju vet hur den slutar och den står i min bokhylla.

Plockade upp den igen och bläddrade lite och insåg att jag inte kände igen berättandet alls. Jag har tydligen inte alls läst den, jag har bara hört så mycket om den från min mamma.

Så det blev ett par dagar i sällskap av svårt traumatiserade Sophie, hennes psykiskt sjuke pojkvän Nathan samt den oskuldsfulle unge mannen som berättar alltihop i jagform. Berättelsen alternerar mellan skildring av Sophies tid i Auschwitz och skildring av hennes nya liv i Brooklyn något år efter krigets slut. Det är blandningen och de stora kontrasterna som gör boken så potent.

Det, och så det gradvisa avslöjandet av Sophies alla fasor i koncentrationslägret. Ju mer hon berättar, desto djupare faller hon, ner i depression och missbruk.

Det är en bra roman! Hemsk och målande och ganska originell. En liten tanke bara: modersrollen som beskrivs är väldigt snäv. En mamma får traditionellt sett inte göra vad som helst och sedan klara av att leva med det. Litteraturen är ju full av pappor som förlorat barn och som går vidare som om inget hade hänt – men en kvinnlig rollkaraktär får absolut inte bli lycklig någonsin igen efter ett sådant slag. Jag tänker att människan är mer komplex än så, egentligen. Eller så finns det bara bättre terapi och mer generösare könsroller idag än när Sophies val skrevs.

Tematrio: mammor

Veckans tematriotema är mammor. I en tidigare trio på samma tema nämnde jag Medea, Kristina från Duvemåla och två cyklande mammor i Chris Cleaves Gold.

Så vad ska jag dra till med nu då?

Sophies val av William Styron ligger just nu vid sängkanten för omläsning – ännu en av alla böcker jag inte över huvud taget minns att jag har läst. Men vad huvudkaraktären Sophie fick göra för val i Auschwitz vet väl alla vid det här laget.

Mycket gladare och roligare är det i Bang om Bang av Bang och Ruffa Alving. Ruffa växte upp med två mödrar varav den ena nog höll Sveriges vassaste kåseripenna, förutom hennes fantastiska journalistiska insatser.

Till slut tipsar jag också om fina Ta hand om min mor av Kyung-Shook Shin. Om en mamma som tröttnat på att vara familjens osynliga och otackade projektledare och helt sonika försvinner. Familjen går omedelbart i kras.