Såhär på årets sluttamp så knäckte jag en till bok på nederländska: René Swartenbroekx, Spot uit. Jag tror att titeln kan vara en ordlek: dels \”slut på strålkastarljuset\”, dels ungefär \”utskrattad/hånad\”.
En barnstjärna gör kometkarriär tack vare sin änglalika pojkröst. Han får vara med i TV och ger ut en skiva… Allt går toppen, tycker han själv, fram till dagen då han plötsligt kommer i målbrottet och över en natt förvandlas till en totalnolla. Först då går det upp för honom att mamma och skivbolagsproducenten nog inte bara är vänner och att pappa faktiskt har flyttat hemifrån på riktigt. Samt att hans egna horder av \”kompisar\” plötsligt inte längre är intresserade av att hänga med honom. Allt går snett och han gör något väldigt dumt som motreaktion.
Slutet gjorde mig vansinnigt arg. Tema \”pojkar som beter sig illa och flickor som alltid förväntas förlåta dem vad de än ställer till med\”.
Men så var ju författaren belgare också.
Litterärt ofog 