Dystopier och jordens undergång

Lyrans tematrio den här gången är: dystopier, apokalypser och jordens undergång.

Jag har inte läst någon av alla zombieböckerna som kommit på sistone så jag håller mig som vanligt till genren \”klassiker och udda\” som är lite av min paradgren.

Bäst av alla jordens-undergång-böcker är naturligtvis Harry Martinsons Aniara. Jorden är så trasig och kärnvapenkrigsskadad att all befolkning evakueras. Rymdskeppet Aniara kommer ur kurs och seglar obönhörligen långsamt ut i universums kalla tomhet. Människorna ombord driver maktlöst mot ingenting. En fantastisk bok! På vers, ett riktigt konststycke.

Nyligen läste jag också innan-katastrofen-novellen Nightfall av Isaac Asimov. På en planet långt bort blir det bara \”natt\” var tvåtusende år så mänskligheten glömmer varje gång bort vad mörkret är och får panik när solförmörkelsen väl inträffar. De får väldigt mycket panik… Asimovs sci-fi-novell är mycket läsvärd och flerbottnad.

Och så skulle jag nog vilja hävda att Jonathan Swifts Gullivers resor passar in här. Det är inte en gullig barnbok med lilliputtar, å nej. Det är en förskräcklig reseberättelse om främmande världar, den ena värre än den andra. En allegori över mänsklighetens alla fel och brister. Jag känner ofta stark frändskap med misantropen Swift, det gör jag.