Most awesome reading circle – min europeiska bokklubb i Bryssel – läste Magda Szabós Dörren. En mycket speciell och lite skrämmande bok om en mycket speciell relation mellan två märkliga kvinnor.
En ungersk författarinna (fiktiv självbiografi!) skaffar en hushållerska för att hjälpa till med det kaotiska hemmet (boken skrevs nämligen 1987, i en tid då mannens del i hushållsarbetet var = noll). In i deras hem marscherar Emerence, en stor och barsk kvinna med enorm muskelstyrka och extremt starka åsikter. Inom kort är hushållet helt under Emerences tumme, till husfruns frustration. Ett ständigt maktspel mellan författaren och hushållerskan binder ihop dem med lika delar kärlek och konkurrens.
Emerence är en superkvinna, knappt läskunnig men oerhört stolt och ständigt vakande över sin privata sfär. Dörren till Emerences eget hus är låst för allt och alla. Vilket naturligtvis gör att hela grannskapet är nyfikna på gränsen till besatthet – vad finns bakom de stängda fönsterluckorna och den barrikaderade dörren? Det är bara författaren som kanske kan locka Emerence att öppna dörren i en nödsituation som uppstår.
Det är en intressant, lite krävande och mycket annorlunda berättelse. Det handlar om stolthet och självständighet och om huruvida en bör eller får försöka rädda någon annan mot dens vilja. Kanske finns det också en del politiska metaforer om ungerska kommunisttiden som jag missar av okunskap.
Jag som kan acceptera talande drakar, magiska kvastar och Jasper Ffordes fotnotsdialoger har ändå lite svårt att begripa det invecklade förhållandet mellan de två kvinnorna. Varför kastar de inte ut Emerence när hon tar över deras hem? Men det är väl det som är magin i just den här boken.
Inte en feelgood, verkligen inte.
Hundskadeindex: hunden får en del stryk och det går verkligen inte bra för katterna
Litterärt ofog 