Tisdagstrio: skor och kläder

Till veckans tematrio hos Ugglan&Boken hade det ju varit fiffigt om jag hade läst Majakovskijs Ett moln i byxor. Men det har jag inte (än). Så det får bli dessa:

Oliver Sacks, The man who mistook his wife for a hat är en samling essäer ur Sacks långa liv som psykoterapeut. Oj vad många saker som kan gå fel i en hjärna! Använd cykelhjälm för tusan, en liten krasch kan uppenbarligen göra förfärliga saker med en människa.

Alice Walker, Purpurfärgen är helt fantastisk. Jämställdhet, afroamerikansk historia, HBTQ-tema. Och spektakulära byxor som metafor för friheten. Läs den.

Slutligen, om du liksom jag är oroad över skoskadade fötter, läs Helle Gotveds Moderna skor – plågade fötter med konkreta övningstips för hur man kan träna tillbaka sina fötter till i alla fall lite mer normal form om man har råkat ha för spetsiga skor för länge och fått inåtstortå. Aj. Och ack så vanligt, tyvärr.

Tisdagstrio: fönster, dörrar, portaler

Arkitekturtema hos Ugglan&Boken?

I magnifika 1Q84 av mästaren Haruki Murakami är det en brandtrappa från en motorvägsbro som är portalen till ett märkligt parallelluniversum. En yrkesmördare, en författare, en mycket mystisk ung flicka med dille på kokongbyggande småfolk. Och en värld som bara är lite, lite skev. Men tillräckligt för att man ska bli misstänksam. Murakami for President!

En annan fin bekantskap är Magda Szabo. Läs Dörren om världens skummaste hembiträde, superkvinnan Emerence som visserligen är en pest, men samtidigt en räddande ängel, och som framför allt har världens mest hemliga privatliv dolt bakom en ständigt låst dörr.

Och så finns hela genren ”alkoholiserad kvinna ser något skumt genom ett fönster och blir inte trodd”, till exempel Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. En ruskig rysare om maktlöshet och maktmissbruk. Genom tågfönstret spionerar Rachel på ett lyckligt par, men något går väldigt fel. Spännande men också frustrerande.

Tisdagstrio: svart och vitt

Mina bidrag till Ugglan&Bokens triotema:

Rötter av Alex Haley handlar om rasfrågan i Amerika, närmre bestämt slaveriets historia presenterad i form av en familjekrönika. Den är riktigt bra. Läs den! Kanske framför allt för slutkapitlen med Haleys mycket imponerande släktforskningsresa som verkligen ger hela resten av romanen ett extra djup.

På samma tema rekommenderar jag också Angie Thomas, The Hate U Give om en tonårsflicka som växer upp i så kallad slummiljö och dras in i Black-Life-Matters-kravallerna efter att polis mördat hennes bäste vän i en vanlig ID-kortskontroll som går väldigt fel.

Och Nickelpojkarna av Colson Whitehead [sic]! Om medborgarrättsrörelsen på sextiotalet och om hur det vita majoritetssamhället tog i med onödigt starka hårdhandskar mot unga svarta män som försökte göra det rätta – eller som bara hade fel hudfärg på fel plats i fel tid.

Tisdagstrio: Böcker jag ser fram emot

Ugglan&Boken frågar efter läsning vi har i kikaren för hösten – jag är ovanligt läsvilsen den här hösten men har i alla fall ett par förslag:

Vi ska läsa Hummingbird av Sandro Veronesi med bokklubben. Det bästa med det är att bokklubben kanske kommer igång igen, den har legat i dvala sedan november och jag har saknat den.

Jag ärvde en stor kartong böcker efter min gammelmoster och ser bland annat fram emot att äntligen läsa Jaroslav Haseks Den tappre soldaten Švejk. Jag har haft den på läslistan i åratal men aldrig kommit dit, nu är det ta mig tusan dags.

På nattygsbordet ligger också Douglas Adams Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå, jag hoppas den är lika knasig som hans övriga verk.

I övrigt blir det väl som vanligt: jag läser vad jag kommer över allteftersom och hinner förhoppningsvis igenom en del på min mycket långa lista över böcker jag vill läsa.

Och ni andra?

Tisdagstrio: bäst hittills i sommar

Tisdagstrion hos Ugglan&Boken är tillbaka!

Jag har inte läst lika mycket som jag brukar i år, vi köpte en liten gård så jag har skyfflat halm och målat hus hela sommaren istället. Men ett par ljudböcker blev det, och i helgen åkte jag tåg Uppsala – Bryssel för att komma tillbaka till kontorsjobbet och på den sträckan hinner man med två normaltjocka romaner.

På topp tre under sommaren:

Oscar Wilde, Spöket på Canterville – en alldeles oemotståndlig liten novell om ett stackars spöke som inte hänger med i övergången till den moderna tiden med dess mycket högre krav på underhållning. Den nya bullriga amerikanska familjen som flyttat in i herrgården visar ingen respekt alls för hans hantverk.

Cherie Priest, Boneshaker var också en liten pärla: zombie/steampunk, om du kan tänka dig den kombon. En mamma måste ge sig in i den zombieinfekterade avstängda stadskärnan för att hämta ut sin tonårsson som tror att han kommer kunna hitta viktig information om sitt ursprung. Men det finns mer än bara zombies i dödszonen! Så snyggt, och steampunkgenren med luftskepp, mekaniska jättemaskiner och läderkepsar är som en stilkaramell till kuliss.

Dödszonen skulle man kanske också kunna kalla Adam Kays arbetsplats som han beskriver i hysteriskt roliga / supersorgliga läkarmemoarerna Det här kommer göra ont. Om sjukvårdens förfall, om hur det egentligen är att jobba inom vården idag, men på ett roligt sätt och pepprat med knasiga anekdoter. Bland annat en hel avdelning om saker folk inte borde ha petat upp i olika kroppsöppningar. Läs den!

Jag vet att det ska vara tre böcker i en trio, men jag slänger in två bonustips också: Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot – en reportagebok om den nästan bortglömda kvinna som (ofrivilligt) donerade de cancerceller som sedan blev grunden till en stor del av all cellforskning och många medicinska upptäckter, och Bokea av Grady Hendrix – en galen skräckis i IKEA-miljö. Fantastiskt formgiven.

Vad har ni andra läst?

Tisdagstrio: hetta

Ugglan&Boken har värmetema, jag hakar på med dessa tre:

I Maggie O’Farrells bok Instructions for a heat wave, på svenska Sommaren utan regn, är det varmt. Dryga trettio grader. Inte konstigt att pappa Robert en dag traskar ut genom dörren och helt enkelt försvinner. Ett familjedrama i sjuttiotalsmiljö, en familj som (förstås) visar sig ha fler hemligheter än man först anar.

Ray Bradbury skriver ännu varmare, nämligen 233 grader C. Eller som den heter i original, Fahrenheit 451. Titeln syftar på temperaturen i brinnande böcker. I ett framtida samhälle är all litteratur förbjuden och bokbålen står tätt. Folk lever sina liv framför enorma dummifierande skärmar (bekant, någon?). Hemsk läsning, men bra p.g.a. Ray Bradbury.

Solens yta är snäppet hetare ändå, uppåt 6000 grader. Läs till exempel fullständigt bindgalne Christian Krachts knasdystopi Jag kommer vara här i solsken och i skugga. Kracht skriver böcker som ingen annan. Just den här titeln handlar om en alternativ historieskrivning där Schweiz är en sovjetrepublik med imperieambitioner och stora kolonier i Afrika. Den är alldeles vansinnig. Jag älskar det.

Men vädret och klimatet, det får gärna bli lite svalare, så jag orkar gräva igenom min nyköpta gödselstack.

Tisdagstrio: titeltid

Veckans tema hos Ugglan&Boken kommer i elfte timmen, för den som vet vad klockan är slagen. Här mina minutiöst hopsamlade tips:

Läs till exempel urgulliga Time stops for no mouse av Michael Hoeye! En äventyrsthrillerdeckare, fast där huvudpersonen är en excentrisk mus som jobbar som urmakare. Udda, gulligt och charmigt.

En av mina favoritförfattare är Juli Zeh, pga genial. Läs till exempel hemska relationsthrillern Nullzeit (på svenska: Stopptid) om ett livsfarligt triangeldrama på en dyksemester. Juli Zeh är lite som en mer morbid Margaret Atwood, hemska små berättelser men alltid mycket läsvärt och pricksäkert om människans olika sidor.

Apropå genial, läs också Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru. Det är den mest romantiska och sorgliga berättelsen jag vet, och den är så smart skriven. Jag älskar den. Clare och Henry älskar varandra men de har ett problem: Henry har en genetisk sjukdom som gör att han ibland blir tidsförflyttad, ofta precis i mycket opassande ögonblick. Så när de träffas första gången är Clare bara sex år gammal. Om jag bara hittar den i flyttkartongerna tror jag den får bli sommarens omläsningsbok. Igen.

Tisdagstrio: tro, hopp, kärlek

Ugglan&Boken bjuder på känslotema!

Man ska inte tro på allt här i världen. Våra hjärnor är nämligen jättedåliga på att göra bedömningar, se bara hur bra det går för influencers, Donald Trump och alternativmedicin. En bok som sätter fingret på precis hur tokigt det kan bli när tro ersätter vetenskap är Poison garden av Alex Marwood. En läskig berättelse om en domedagssekt där en karismatisk man lyckas knyta till sig hundratals människor som lever under i princip slavliknande förhållanden… men som är nöjda och lyckliga ändå, deras store mästare har ju lovat dem paradiset. De måste bara utföra vissa smärre sexuella tjänster åt honom först…

Märkliga deckaren Fröken Smillas känsla för snö av Peter Høeg börjar med att unga inuitpojken Esajas har hoppat från taket. Men var det verkligen ett självmord? Det som börjar som en actionfylld deckarhistoria slutar emellertid som en fullständigt bindgalen James Bond-thriller med elaka maskar från yttre rymden. Underhållande men bisarrt.

Jag gillar vanligen inte berättelser om romantik och kärlek, men inför urgulliga Heartstopper av Alice Oseman smälte till och med mitt sci-fi-fokuserade flinthjärta. Två tonårspojkar finner varandra och för en stund tänker man att så här bra kan ju mänskligheten faktiskt också vara. Funkar lika fint som TV-serie, tror det är Netflix den finns på.

Tisdagstrio: himmel och helvete

Ugglan&Boken har en trio på tema himmel och helvete, jag är ju inte det minsta religiös så drämmer till med följande:

Lena Bivner, Helvetet jag kallade kärlek. Om vad som händer när en råkar ut för en manipulativ man och gradvis luras in i ett förhållande präglad av psykisk misshandel. Ofattbart och samtidigt så väldigt typiskt mänskligt. En otäck, otäck berättelse.

Kjell Westö, Den svavelgula himlen är en märklig och välskriven roman om det rika syskonparet Alex och Stella som allting verkar gå så oerhört bra för. Men bakom den framgångsrika ytan… Jag gillar Helsingforsskildringen.

Lite mer bokstavligen så handlar My best friend’s exorcism av Grady Hendrix om ett riktigt tonårshelvete, när Abbys bästa vän råkar bli besatt av djävulen. Åttiotalstema med pastellfärgade benvärmare, och så lite satanism mitt i skoldiskot. Väldigt roligt och väldigt hemskt!

Tisdagstrio: tre

Tolkningsutrymmet är generöst i dagens tema från Ugglan&Boken…

Tre män i en båt av Jerome K. Jerome är en sån där väldigt brittisk sekelskiftesklassiker med torr och lite knasig brittisk humor.

Tre sekunder av Roslund&Hellström däremot, den har ingen humor alls utan är bara hårdkokt tuffing-thriller om tuffa kriminella och jättetuffa poliser. En insidersnubbe skickas in på ett fängelse men lämnas sen åt sitt öde och måste fejka sin egen död. Jättejättetufft och manligt.

Då föredrar jag menlösa Tre små gummor av Maria Lang, på temat ”åka karusell och äta karamell och fröjdas hela dagen uti Skoga”, fast med mord.

Trippel om tre med tre! Håll till godo.