Första dagen av resten av mitt liv

\”I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived. I did not wish to live what was not life, living is so dear; nor did I wish to practise resignation, unless it was quite necessary. I wanted to live deep and suck out all the marrow of life\”.

Käre gamle psykoshippien Thoreau, han säger det så bra ändå.

\”Living is so dear\” – livet är så dyrbart – det kan inte förslösas i Belgistan när det finns morötter att odla och en hund som behöver skogspromenader. Om ett år åker jag tillbaka till Belgien och mitt fantastiska jobb där, men först ska jag leva djupt och slurpa i mig livets märg ett litet tag.

Tematrio: naturskildringar

Lyran frågar efter tips på storartade naturskildringar, här kommer mina tre förslag:

Jules Verne, En världsomsegling under havet. Verne hade en del saker lite om bakfoten, som att sjögurka inte är en grönsak, men i övrigt är detta en underbar saga i fantastisk miljö.

Jean-Marie Gustave Le Clézio, Öken är otäck och lite ledsam, men med storslagna beskrivningar av den öken som huvudpersonen Laila längtar hem till.

Slutligen, inte för att den är så enastående bra, utan för att den är så enastående innördad på skogsromantik: Henry David Thoreau, Walden. Asocial artonhundratalshippie flyr civilisationen för att bo i skruttig stuga och klara sig helt på egen hand. Intressant att läsa, om man orkar skyffla sig igenom alla überpoetiska utsvävningar om näckrosor.