Jag vet, det var ju köpstopp, men det var så att jag klantade mig och försökte åka på en jobbresedag med bara en enda bok i bagaget och det straffade sig ju genast så jag blev tvungen att akutköpa en bok för hemresan, jag anser att det faller under nödvärnsrätten.
Boken jag fick tag i – den enda icke-chicklitt/deckare i hela kiosken – var ett lyckokast. Kerstin Thorvalls smärtsamma men mycket läsvärda feministiska roman När man skjuter arbetare.
Det handlar om våldtäkt inom äktenskapet. Unga Hilma luras att gifta sig med en mycket romantisk man som dock redan på bröllopsnatten förgriper sig mycket svårt på henne, så illa att hon hamnar på sjukhus. Han är sinnessjuk men hans familj hoppades att han skulle lugna sig om han fick en fru, d.v.s. tillgång till regelbundet sex. Han lugnar sig inte alls. Att Hilma inte vill, att hon är rädd och har ont, spelar ingen som helst roll. Alla omkring henne påpekar att detta är kvinnans äktenskapliga plikt, mannen har ju \”rättigheter\”. Hon har heller ingenstans att fly, för om hon begär skilsmässa förlorar hon allt och får stå med skammen som skild kvinna, utstött ur familjen. Alltså står hon ut med tortyren i den äkta sängen. Fy tusan vilken tid att leva i, och det är inte så länge sedan heller.
Den här sjuka idén om sex som kvinnans plikt, icke valbar, finns tyvärr kvar än idag och kvinnor runt om på jorden lever på det här viset. Det är så sorgligt att en vill gråta.
Och Kerstin Thorvall skriver ju så bra om det.
Litterärt ofog 