Kerstin Thorvalls älskare: en katalogaria

Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig är Kerstin Thorvalls andra självbiografiska skandalbok, utgiven nästan tjugofem år efter Det mest förbjudna.

Thorvall berättar väldigt öppet om sin stora passion i livet: sex. Hon har haft fler karlar än de flesta av oss har haft krukväxter, så hon är sannerligen expert på ämnet. Ibland har det varit bra, ibland låter det inte helt sunt. 
Själv är jag en mycket kallsinnig person och kan inte riktigt relatera till hennes maniska självutlämnanden, men det är alltid intressant att läsa om andras livsöden. Och så kan en ju fundera: hur mycket av moralpaniken hade Thorvall drabbats av om hon varit man och berättat detta..?

Boktips till manlig bokklubb

För en tid sedan fick jag ett hedersuppdrag – en kompis bad mig utse hans bokklubbs nästa bok. Han har en bokklubb med bara killar. Den är som min bokklubb fast de dricker öl istället för vin.

Jag tänkte att de kanske behöver läsa något med feministisk touch så jag gav dem titeln När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall.

Som tur var verkade de uppskatta boken och gav den medel till höga betyg. Puh! Jag var ändå en aning orolig att det inte skulle passa alls. Thorvalls roman handlar ju om samhällets syn på manlig sexualitet och jag hade mycket gärna varit en fluga på väggen och hört hur ett gäng killar diskuterar just den boken.

Om någon annan därute har en bokklubb och letar efter en bra titel att läsa så föreslår jag allt av Thorvall, där finns alltid stoff att tala om.

Om den äktenskapliga plikten eller rättare sagt om våldtäkt

Jag vet, det var ju köpstopp, men det var så att jag klantade mig och försökte åka på en jobbresedag med bara en enda bok i bagaget och det straffade sig ju genast så jag blev tvungen att akutköpa en bok för hemresan, jag anser att det faller under nödvärnsrätten.

Boken jag fick tag i – den enda icke-chicklitt/deckare i hela kiosken – var ett lyckokast. Kerstin Thorvalls smärtsamma men mycket läsvärda feministiska roman När man skjuter arbetare.

Det handlar om våldtäkt inom äktenskapet. Unga Hilma luras att gifta sig med en mycket romantisk man som dock redan på bröllopsnatten förgriper sig mycket svårt på henne, så illa att hon hamnar på sjukhus. Han är sinnessjuk men hans familj hoppades att han skulle lugna sig om han fick en fru, d.v.s. tillgång till regelbundet sex. Han lugnar sig inte alls. Att Hilma inte vill, att hon är rädd och har ont, spelar ingen som helst roll. Alla omkring henne påpekar att detta är kvinnans äktenskapliga plikt, mannen har ju \”rättigheter\”. Hon har heller ingenstans att fly, för om hon begär skilsmässa förlorar hon allt och får stå med skammen som skild kvinna, utstött ur familjen. Alltså står hon ut med tortyren i den äkta sängen. Fy tusan vilken tid att leva i, och det är inte så länge sedan heller.

Den här sjuka idén om sex som kvinnans plikt, icke valbar, finns tyvärr kvar än idag och kvinnor runt om på jorden lever på det här viset. Det är så sorgligt att en vill gråta.

Och Kerstin Thorvall skriver ju så bra om det.

Det mest förbjudna: sex, psykoser och mer sex

Kerstin Thorvall skrev en \”skandalroman\” på sjuttiotalet: Det mest förbjudna. Skandal? Jo, för den berättade om en kvinna som onanerar och som känner sig kåt och njuter av sex…

Det är en lättläst liten bok om en kvinna som ibland mår väldigt dåligt och som gör destruktiva saker mot sig själv – men som ibland också mår väldigt bra just eftersom hon inte håller sig inom konvenansens ramar utan tar för sig av livet när det kommer.

Den är läsvärd och den är intressant, en liten feministisk milstolpe i litteraturen med sitt öppna sätt att tala om sex ur kvinnlig synpunkt. Till exempel om sex som en äktenskaplig plikt, om kravet på kvinnan att få orgasm för att mannen ska känna sig duktig och om sex som självskadebeteende.

Läs den!