Tematrio: farkoster

Veckans tematrio handlar om farkoster. Jag tipsar om tre vansinnigt läsvärda:

I En världsomsegling under havet av Jules Verne möter vi Kapten Nemo och hans storslagna ubåt. Nautilus är inte bara ett vetenskapsunder, den är dessutom framsynt i bästa sci-fi-stil. För när Verne skrev boken fanns inga ubåtar än.

Aniara av Harry Martinson har jag delvis med för att Lyran nyligen tyckte att den var för svår och jobbig. Det kanske är det intryck en får om Aniara var läsläxa i skolan – själv älskar jag boken. Rytmen! Absurditeterna! Den hopplösa färden rakt ut i rymden!

Spektakulär men lite mindre imponerande är varmluftsballongen som spelar en huvudroll i Bea Uusmas fantastiska vetenskapsgåta Expeditionen. Det här är en enormt underhållande bok om Uusmas nörd-i-kvadrat-spaning kring Andrées totalhavererade polarexpedition år 1897. Tre män utan någon som helst koll på någonting packar en felkonstruerad varmluftsballong full med sidenhandskar och portvin. Blir till slut funna döda på helt fel ställe. Hur kom de dit? Och framför allt: vad dog de av? En bok som alla borde läsa, så bra är den.

Annons

Expeditionen – om att verkligen nörda ner sig

Det finns folk som går in för projekt till hundra procent. Och så finns det de som VERKLIGEN går in för sina projekt till hundra procent. Och så finns Bea Uusma, som slår alla rekord i nernördning.

Bea Uusmas fantastiska bok Expeditionen: Min kärlekshistoria om S. A. Andrées vansinniga ballongexpedition till Nordpolen år 1897 är lättläst och fascinerande. En sån där bok en läser från pärm till pärm och knappt vill lägga ifrån sig.

För det första är historien i sig så bisarr att den knappt verkar sann. Tre gubbar utan basala kunskaper om överlevnad, polarklimat, geografi eller någonting annat, packar en vätgasballong full med sidenslipsar och portvin och sätter av för att flyga till Nordpolen. Redan efter två dygn kraschar den felkonstruerade ballongen mitt på packisen och de tre männen måste försöka ta sig hem igen till fots, med packningen omlastad till tre felkonstruerade slädar. De dör under mystiska omständigheter på en liten isig ö – fast frågan är kanske snarare hur tusan de lyckades överleva så länge som de gjorde, så klantiga som de var – och deras lik hittas inte förrän 33 år senare.

För det andra är Bea Uusmas besatthet av polarexpeditionen smittande. Hon ger sig verkligen inte, hon vänder på alla stenar som tidigare forskare redan tycker är färdigvända – och hon hittar nya scoop! En imponerande insats.

För det tredje är boken skriven på ett så lättillgängligt och lättsamt sätt att det aldrig blir segt eller tråkigt.

Jag gillar vanligtvis bara romaner, men den här fackboken var sannerligen värd att läsas. Den är udda, den är intressant och den är alldeles, alldeles vansinnig.