Mord genom cykelolycka (!)

I brist på inspiration trillade jag över en H. K. Rönblom, alltså en deckare av den gamla stammen. Oj, oj. De gamla pusseldeckarna, de är verkligen ljusår från dagens moderna polisromaner. Huvuddetektiven är till exempel inte upptagen av en massa privatlivsproblem med skilsmässor, alkoholism eller dementa mammor. Befriande.

I Höstvind och djupa vatten råkar en medlem i lokala nykterhetslogen ut för en dödlig cykelolycka. Läroverksadjunkt (!) Paul Kennet misstänker snabbt att det inte alls var en olycka och startar en egen liten utredning. Nykteristerna avslöjar i tur och ordning diverse hemligheter, alibin och mordmotiv men Paul Kennet! Han har minsann huvudet på skaft och kan lista ut vad som är relevant och vad som bara är villospår.

Det är ett ovanligt grepp, det där med en cykelkrasch som mordvapen. Möjligen inte den mest tillförlitliga metoden. Men en lite smårolig berättelse ändå, mest tack vare Pauls frispråkiga och tuffa syster.

Vägsäkerhet och tonårsstrul

Monica, Magnus 1966 är en sån där bok som hade varit lite bättre om den hade varit helt fiktiv. Ulrika Ewerman har skrivit en fiktivisering av verkliga händelser, och det känns som att hon tar hänsyn till efterlevande anhöriga på bekostnad av berättelsen.

Monica är fjorton (!) och lite vild av sig. Hon har mycket äldre pojkvänner, kanske mest för att hon blir bekräftad och behandlad som en vuxen av dem. Det vill säga: de vill ha sex med henne. När föräldrarna försöker stoppa hennes (ohälsosamma) relation med åtta år äldre Magnus (kriminell slyngel med psykisk ohälsa) rymmer de båda iväg på motorcykelroadtrip. Alltihop slutar illa.

Det är en otäck, otäck historia av typen ”se på medan någon kör rakt mot ett stup”. Ewerman spekulerar i hur Monica kanske tänkte och kände. Älskade hon Magnus? Men hade hon också tvivel? Ville hon verkligen ligga med honom hela tiden? Hade Monica kanske också en del labilitet i bagaget? Eller var hon bara tonårs-dum-i-huvudet?

Samtidigt – och det är här jag undrar om inte anhörighänsynen spelar in – så är det en väldans massa överslätande vad gäller Magnus. Som ju faktiskt våldtog ett barn.

Det är en sorglig berättelse, och läsvärd trots true-story-faktorn.

Årets bästa dag: bilfria dagen

Inte nog med att min vän M är här på besök, vi har också prickat in årets \”hållbara-transporter-vecka\” som går av stapeln i hela EU och som idag kulminerade med en bilfri dag i hela Bryssel. Det är årets allra bästa dag, när alla gator är till för cyklister, fotgångare, ryttare och folk på skateboard. Det är festivalkänsla och framför allt: det är så tyst och lugnt – och det är den enda dagen på året som det inte är farligt höga halter av luftföroreningar i staden..

Tassahunden fick också följa med i sin cykelkärra, hon var mycket nöjd, särskilt med pausen i en park med uteservering.

Självkörande bilar

Välkomna till dagens teknikdebatt! Bloggen har bjudit in två framstående experter för att tala lite om självkörande bilar.


Bloggen: Så roligt att ni båda kunde komma! Jag vänder mig först till dig, Molly. Hur ser du på den här utvecklingen?
Mrs Weasley: Nej, jag tror inte på självkörande bilar. Säkerheten måste komma först! Småbarn kan ju få för sig att åka iväg med bilarna och det kan sluta riktigt illa, kanske i ett våldsbenäget träd.
Bloggen: Å andra sidan är det väl bättre att småbarn åker i en självkörande bil med säkerhetssystem, än att de kör själva?
Mrs Weasley: Jag har sagt det förr och jag säger det igen: lita inte på något som tänker själv om du inte kan se var den förvarar sin hjärna.
Saruman: Dumhuvud. Den har sin hjärna i mjukvaran, förstår du väl.
Bloggen: Ja, du Saruman är lite mer positiv till självkörande bilar?
Saruman: Vi har lämnat alvernas tid bakom oss och en ny makt stiger i öster. Det är dags att tänka framåt. Ny teknik! Nya möjligheter! Utveckling är vägen framåt.
Bloggen: Men de här säkerhetsaspekterna som Molly Weasley nämnde, hur kommer de lösas?
Saruman: Vi kan inte vinna mot AI:n. Vi måste istället alliera oss med dem. Det är det klokaste valet! Allt motstånd kommer att slås ner skoningslöst.
Bloggen: Fast poängen är väl snarare att det ska bli mindre våld och dödsfall i trafiken. Särskilt på långa motorvägssträckor där den här tekniken har en fördel över mänskliga förare.
Mrs Weasley: Ja, i stadstrafik är det ju i alla fall ingen idé med självkörande bilar. Där springer det ju runt en massa mugglare och tittar ner i sina telefoner istället för att se sig för när de vinglar ut i gatan.
Saruman: Ha! Smartphones. Det är bara en slags platt palantir.
Bloggen: Där tackar vi våra två experter. Välkomna att lyssna igen nästa vecka när vi ska prata antibiotikaresistens med Skorpan Lejonhjärta och griseknoen.

Ordbanken: mittfilsbandit

Vi har just klarat av den sjuttonde körningen på sträckan mellan Uppsala och Bryssel. Vi börjar bli luttrade nu och kör inte längre fel i motorvägsavfarterna vid Venlo.

Generellt är det så trevligt att komma in i Sverige och den lugna och trygga svenska trafiken, men det finns en sak i svensk körstil som gör mig fullständigt galen: mittfilsbanditerna.

Ja, jag vet. Det är typiskt svenskt att vara så väldigt lagom. Den gyllene medelvägen. Alla vill vara i mitten. Ingen ska sticka ut åt något håll.

Men, lystring allmänheten! Detta gäller inte på trefilig motorväg!

Det är av uppenbara skäl totalförbjudet att köra om någon på insidan. Om du ligger i mittenfilen när högerfilen är tom, då stjäl du alltså en hel fil. Du förvandlar hela motorvägen till tvåfilig, för ingen kan passera till höger om dig. Det är olagligt, det är dumt och du måste omedelbart sluta med det här beteendet. Du ska alltid köra längst till höger, i mån av plats.

(Om du kör om eller om högra filen är full, då får du förstås använda mittenfilen. Inte annars)

Var inte en mittfilsbandit
Om högra filen är tom, då svänger du dit!

Öppet brev till mitt bibliotek

Kära biblioteket,

Nu under mitt köpstoppsår är du min livboj vid horisonten. Min vattentank i öknen. Hoppets ljus i ett mörker av dålig åttiotalsaction på tyska.

De sista dagarna i Bryssel, när jag läste dinosaurieboken i botten av bokhögen, la jag därför in en jättebeställning böcker hos dig.

Jag såg framför mig hur jag skulle cykla de sex kilometerna till byn, med vinden i håret och en glass i handen. (Men cykelhjälmen då? Med vinden genom hjälmen? Och hur kan jag ha en glass på vägen TILL byn?) Och där skulle jag varje vecka hämta nya böcker ur ditt givmilda och aldrig sinande magasin.

Men böckerna kom aldrig fram. Jag väntade, och  väntade.

En dag, två veckor efter beställningen, cyklade jag förbi lokala bibblan. Utan vind i håret/hjälmen, och utan glass. Och insåg att lokala bibblan är stängd hela sommaren. Jag hade reserverat böcker till ett bibliotek som inte finns.

Vad gjorde du med mina böcker under tiden? Hur länge skulle min beställning ha legat i ditt system om jag inte hade upptäckt misstaget själv?

Jag raderade beställningen från hemsidan och tog mig ett par dagar senare in till stan och huvudfilialen. Där jag inte kunde hämta ut böckerna eftersom \”just de titlarna är utlånade, allihop\”. Till mig! Ville jag ropa. De ligger i en bortglömd hög och väntar på mig! Jaroslav Seifert och Marilyn French, de är ju mina! Ack, det fick bli plan-B-böcker.

Kära biblioteket, kunde du inte ha en fiffig funktion på din beställningssida? Så att klantskallar som jag får en varning när vi beställer böcker till utlämningsställen som har stängt ända till augusti.

Det vore så praktiskt.

Tack på förhand,
Sanna

Tematrio: transporter

Lyran har idag en tematrio som passar mig utmärkt: böcker som handlar om transportmedel!

Först ut blir John Steinbecks Buss på villovägar. Ett mycket blandat persongalleri åker med en buss som kommer vilse. Lite knepigare och mer obegriplig än Steinbecks andra böcker.

Mitt andra boktips är Berättelsen om Pi av Yann Martel. Ett skepp sjunker mitt i Stilla havet och de enda överlevande är en pojke, en sebra, en tiger, en hyena och en orangutang. I en liten livbåt. En fantastisk roman! Förutom slutet som jag en dag måste ha ett allvarligt samtal med Martel om.

Och slutligen, the grand old lady: Agatha Christie, Mordet på orientexpressen. En udda variant på den klassiska pusseldeckaren, mordoffret och alla misstänkta är nämligen på ett tåg. Ett av Christies mest oväntade upplägg och med ett ovanligt slut.

Eftersom transportfrågor är vad jag just nu sysslar med om dagarna passar jag också på att slänga in tre viktiga vägsäkerhetsfakta:

– Om en fotgängare blir påkörd av någon som kör i 30km/h så kommer hen antagligen att överleva. Men om en fotgängare blir påkörd i 50km/h är chansen att klara sig nere på ca 10-15%. Det är därför det finns 30-zoner.

– För varje person som dör i trafiken blir ytterligare ca 10 svårt skadade, oftast huvud- eller ryggradsskador. Svårt skadad definieras inom EU enligt ett medicinskt index och betyder i praktiken att du kommer få allvarliga livslånga men av kraschen.

– 70% av alla dödliga trafikolyckor beror på att någon har kört för fort och/eller full och/eller mot rött ljus.

Kan vi inte bara komma överens om att sluta bryta mot just de tre livräddande trafikreglerna allihop? Särskilt i 30-zonerna.

Mustaschcykel

Jo, jag nämnde ju häromdagen mitt holländska favoritord: bromfiets = brumcykel = moped.

Ett närbesläktat och lika roligt holländskt ord är snorfiets. Enligt google translate: mustaschcykel.

Mustaschcykel?

Det är också en moppe, nämligen de som kallas \”klass II-moped\” i Sverige – den mindre kraftfulla gamla mopedtypen som numera får gå i högst 25 km/h. Till skillnad från de nya fina EU-mopparna som får köra 45 km/h men som i gengäld har högre säkerhetskrav på både moped och förare.

Jag älskar den logiska holländskan. En cykel, en mustaschcykel, en brumcykel, en motorcykel. I den ordningen. Det är ju alldeles självklart!