Tematrio: lecture recommandée, s\’il vous plaît

Igår var det Bastiljens dag så Lyran har förstås franskt tema i veckans trio.

Förra året när detta var temat för trion tipsade jag om Claudel, Le Clézio och Mauriac. Och så konstaterade jag att nästan alla franska böcker jag läser är skrivna av män. Kvinnliga franska författare tycks inte ges ut i någon större mängd – eller har jag bara valt helt fel böcker?

Men visst, ett par skrivande fransyskor finns ju.

Till exempel Anna Gavalda som har skrivit Lyckan är en sällsam fågel och Tillsammans är man mindre ensam. Jag gillade ingen av dem. Tramsigt och förutsägbart, långtråkig handling och onödig gulleromantik av typen \”försöker desperat vara lika rolig-söt som Amelie från Montmartre\”.

Eller Fred Vargas, Frankrikes så kallade \”deckardrottning\”. Med tanke på vilka som brukar kallas Sveriges \”deckardrottningar\” (Camilla Häckfärg, förlåt Läckberg, och Liza \”jag-skriver-usla-böcker-och-skäms-inte-för-det\” Marklund) så borde jag väl ha fattat att detta naturligtvis inte är en kvalitetsstämpel. Inte en kvalitetsstämpel alls. Jag läste Okänd kontinent och var INTE imponerad.

Jaha tänker du nu, för att vara boktips så var detta inte särskilt upplyftande. Är det alltså helt kört? Nej! För jag tänker nämna en riktigt duktig författare också: Nina Bouraoui. Läs till exempel Pojkflickan. En fantastisk liten bok.

Bonne fête et à la prochaine!

Annons

Fred Vargas: kladdkaka med köttfärssås

Det är inte det att jag är mot att blanda saker. Jag gillar konstiga blandningar. Men vissa saker funkar helt enkelt inte.

Det är till exempel roligt att bada och roligt att åka skridskor, men det betyder inte att du gärna vill ta ett dopp under skridskoturen.

Det är gott med köttfärssås och det är gott med kladdkaka, men det betyder inte att kladdkaka med köttfärssås är en höjdare.

Och det kan vara skoj med deckare och skoj med vampyrböcker, därmed inte sagt att en deckare om vampyrer blir bra.

Fred Vargas misslyckade vampyrdeckare Okänd kontinent är en av de uslaste böcker jag läst på länge. Den är orealistisk, ologisk och inte särskilt spännande. Det finns ingen slug intrig utan texten består av skumma småepisoder staplade på varandra. Karikatyrerna till karaktärer för obegripliga dialoger. Mordmotivet är en fejd mellan två vampyrsläkten. Snark.

Vargas sägs vara \”Frankrikes deckardrottning\”, man får anta att konkurrensen inte är särskilt stor. Men jag läste i alla fall ut en deckare som bidrag till bokbloggen Cum libris non solus spänningsutmaning.