Min syster, seriemördaren

Jag hittade en liten pärla: Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite. En klockren liten berättelse om systerskap i det moderna Nigeria.

Korede är sjuksköterska, ordentlig och redig men ouppskattad av alla. Framför allt av sin otacksamma lillasyster. Systern har diverse dåliga vanor, bland annat råkar hon ständigt ha ihjäl sina pojkvänner. Korede måste rycka ut och hjälpa henne att gömma liken. Samtidigt har hon egna bekymmer, till exempel hur hon ska få den snygge läkarens uppmärksamhet…

Torr humor – underfundiga underdrifter – lite oväntat slut. Jag älskade boken.

Framtidsscenario med extra orm

Monica Byrne! Wow, det här var en intressant bok. The girl in the road är Byrnes romandebut, och vilken debut. Den har något av Margaret Atwood över sig: Sci-fi men ändå klassisk romankonst, magiskt blandat med högteknologiskt.

En flicka och en ung kvinna flyr från varsitt väderstreck i riktning mot Addis Abeba. Det är till en början oklart hur tidslinjerna förhåller sig för de två huvudpersonerna. Båda flyr från en incident med en orm, men exakt vad som har hänt får en inte veta förrän i slutet.

Flickan liftar med lastbil genom Sahara från Mauretanien medan den unga indiska kvinnan vandrar över en bro av solceller lagd tvärsöver Persiska viken. Det är mycket som är oklart och mystiskt – är det övernaturliga fenomen, handlar det om psykisk ohälsa, är det metaforer eller helt enkelt att huvudpersonerna ljuger? Kanske en blandning.

Dessutom ett trovärdigt framtidsscenario av livet på en klimatförändrad planet om bara ca 20-30 år. I Byrnes version har människorna anpassat sig bra till vissa saker och sämre till annat. Det finns nya rena energikällor, men kuststäderna dränks obönhörligen under den stigande havsnivån.

Jämställdhetstemat är starkt men diskret – mycket snyggt skrivet.

Jag gillar språket, gestaltningen, berättandet och intrigbygget. Ingenting är helt förutsägbart och de många metaforiska ormarna ger alltihop en inramning som först är förvirrande och sen får sin förklaring.

Läs den!

Black water sister

Jag har ju verkligen gillat Zen Chos andra böcker – de har allihop varit spektakulärt annorlunda med väldigt oväntade persongallerier.

Black Water Sister är mer nedtonad och seriös. För att vara Zen Cho, alltså.

Jess flyttar från USA där hon vuxit upp, för att följa med sina föräldrar till deras hemland Malaysia. Det blir en rejäl kulturkrock och inte enklare av att Jess råkar få sin mormors mycket bråkiga spöke på halsen. Mormorspöket har inga skrupler och försöker komma åt att knycka Jess kropp för att göra egna utflykter. Hon har nämligen ouppklarade affärer med stans rikaste gangster och med en gudinna som saboterar byggarbetsplatser. Jess måste rycka in och få pli på mormor, gangstern och gudinnan. Jo, och så måste hon försöka hålla sin indiska flickvän hemlig för sin homofoba och smått rasistiska familj.

Det är roligt men också en hel del allvar. En young adult-berättelse med mycket kärlek, jämställdhetsteman och krocken mellan västerländsk vetenskap och kinesisk mytologi. Jag älskar språkklangen och de malaysisk-kinesiska småorden som ger färg åt berättelsen.

Zen Cho kan skriva mer än bara svart HBTQ-Harry Potter!

How the one-armed sister sweeps her house

Cherie Jones har skrivit en bra men mycket hemsk debutroman: How the one-armed sister sweeps her house.

Två kvinnor på Barbados: unga fattiga Lala, nybliven mamma och ständigt misshandlad av sin man; rika Mira, olyckligt gift men inom kort istället olycklig änka med post-traumatiskt stressymptom.

Det är så mycket i den här romanen. Så mycket våld, elände och övergrepp. Ett par ljusglimtar hade varit bra för att balansera upp så att vi läsare inte deppar ihop alldeles! Men jag gillar det ändå, det är bra berättat. Jag älskar den västindiska dialekten som skiner igenom emellanåt, och kontrasterna/konfliktytorna mellan inresande turister och öborna. Det är som att de lever på helt olika öar, fast att de delar samma strand.

Och alla olyckliga birollskaraktärer! Mannen som själv utsatts för övergrepp och nu säljer sin kropp till äldre vita kvinnor. Kvinnan som äntligen kan ta makten över den åldrande make som förr utsatte deras dotter för incest. Den förfärliga polisen som inte förstår att han är en våldtäktsman – att även en prostituerad faktiskt har rätt till sin egen kropp.

Hundskadeindex: det är ALLDELES ONÖDIGT att ta livet den stackars hunden på det där sättet – det bidrar inte det minsta till handlingen.

Babbliga latinamerikanska farbröder

Det är inte så ofta jag inte läser klart en bokklubbsbok i tid. Men ibland händer det.

Som i fallet med Jorge Luis Borges novellsamling Fiktioner. Aj! Den läsningen satt långt inne. Jag är ju inte precis något fan av ordöversvämmade latinamerikanska gubbar. Eller av noveller. Eller av noveller som låtsas vara knastertorra essäer.

Just det här med att skriva fiktiva faktatexter, det var väl ändå inget genidrag. Visst, kul att Borges ville leka med genrerna och hitta på helt egna utläggningar om fiktiva lexikon. Men det var nog roligare för honom att skriva än det blir för oss att läsa.

Fiktioner innehåller också några bra texter, när en väl förstått att en måste hoppa över de första två essäerna eller dö tristessdöden på kuppen. Där finns ett samhälle med mycket märkligt lotterisystem, ett bibliotek som innehåller alla böcker i universum, en man som upptäcker att han bara är drömd av någon annan. Dessutom några lite mer realistiska små berättelser om folk som hämnas på varandra på gruvliga sätt.

Men inte ens hon som valt boken lyckades läsa ut den på första försöket, och då var den ändå bara 200 sidor lång.

Exit West

Hatten av för Mohsin Hamid! Att skriva om krig, flyktingskap och livet under IS är inte lätt, men att dessutom göra det i form av en kärleksroman – och det blir bra! – det är skickligt.

Exit West är den mycket fina och välskrivna berättelsen om Saeed och Nadia som möts i en stad under insmygande krigshot. Landet och staden nämns inte vid namn, inte heller de extremister som flyttar in och inför strikta klädkoder och regler, men det behövs inte heller. Samtidigt öppnas plötsligt metaforiska dörrar här och var i världens fattiga och/eller krigsdrabbade länder och människor flyr till västländerna, som i sin tur drabbas av panik. Saeed och Nadia chansar på en flyktväg och blir del i den massmigration som förändrar världen.

Det är så snyggt, så tänkvärt och så mycket som sägs med så lite. En stram, kortfattad berättelse som rymmer massor, massor. Jag älskar den.

Bokklubben läser: Yaa Gyasi

Den andra bokklubben läste Yaa Gyasis Homegoing och nu läste den Most Awesome bokklubben hennes nästa roman Transcendent kingdom. Jag kan rapportera att båda var bra.

Det handlar om syskonskap, om opioidpandemin, om att leva som barn till invandrare och om det läskiga i att släppa in nya vänner i sitt liv. Gifty är neurokirurg med en lysande karriär och ljus framtid, men hon vill absolut inte prata med någon om sitt liv eller sin familj. Där finns nämligen anledningen till att hon forskar på just beroendeproblematik.
Det är ibland lite för mycket parallella spår med den där neurovetenskapen, men på det stora hela gillar jag boken. Yaa Gyasi är bra på vad hon sysslar med.

Where the wild ladies are

En av bokklubbstjejerna tipsade om Aoko Matsuda, Where the wild ladies are. Och nu tipsar jag den vidare till dig!

Den här boken uppskattade jag mycket. Det är en slags novellsamling, men de flesta novellerna hänger ihop. Det är små spökhistorier, baserade på gamla klassiska japanska myter, men med modern och feministisk touch. De är roliga, kluriga och smarta. Läsaren får vara med och tänka själv.

Det finns många höjdpunkter: den om kvinnan som kanske eller kanske inte har en katt i knät, historien om den vilda fastern som kommer på besök och den om en kvinna som till slut tar sig an samhällets krav på att kvinnor måste raka bort allt kroppshår och som möjligen går liiite väl långt. 

Läs den!