Feministisk kinesisk sci-fi

Jag gillar böcker med extra allt.

Jag ÄLSKAR Iron widow av Xiran Jay Zhao!

En dystopisk framtid: en spillra av mänskligheten håller stånd mot utomjordiska jättevarelser med hjälp av en liten men kraftfull armé av chrysalispiloter. Varje chrysalis (en slags robot-transformer-mojäng) styrs av ett par, en man och en kvinna, och deras gemensamma livskraft qi gör att roboten kan slåss mot utomjordingarna. Problemet är bara att kvinnorna sällan överlever ett fältslag eftersom deras qi tas över av den starkare pilotmannen, så flickor skickas till fronten som ett offer för det allmänna bästa, trots att alla vet att de går raka vägen till slakt. Tills vildsinta och egensinniga Zetian bryter sig in för att sabotera systemet och hämnas sin syster.

Det är GENIALT och jätteintressant! Något av en kinesisk version av Hungerspelen fast med en mycket bättre lösning på kärlekstriangeldramat. Jag gillar den inte bara för de spännande och mångsidiga karaktärerna och det kluriga upplägget. Boken lyfter också så många perspektiv på mans- och kvinnoroller – kanske framför allt om männen. Zetian förväntar sig att alla pilotmän är monster som hon ska krossa, men så lätt är det ju inte. Männen är ju också fångade i patriarkatet, bara det att deras problem ser annorlunda ut. Så fint nyanserat och fiffigt berättat.

Och så är där en riktig knockout till plot twist på slutet…

En tiopoängare!

Annons

Rötter

Alex Haleys moderna klassiker Roots har jag ju hört talas om – men inte förstått att det är en sann historia byggd på gedigen släktforskning!

Kunta Kinte växer upp i en liten by i Gambia. Han varnas ständigt för slavjägarna som kidnappar människor men en dag är ändå oturen framme. Han överlever den fruktansvärda seglatsen över havet, fastkedjad nere i lastutrymmet med hundratals andra. Väl framme planerar han omedelbart sin flykt från de brutala plantageägarna men blir piskad och lemlästad tills han fogar sig i sitt öde. Hans sista rebellhandling blir istället att berätta sin livshistoria för dottern och få henne att lova att berätta vidare för sina barn och de för sina barn, så att familjens rötter i Gambia aldrig glöms bort.

Det är en storslagen bok! Generation efter generation av slavar hankar sig fram, och dör utslitna. Starka män hyrs ut ”för avel”, kvinnorna våldtas av de vita husbönderna, barn säljs bort från sina mödrar så fort de kan gå och stå. Men de som är smarta eller talangfulla nog kan karva ut lite mer frihet och lite mer rättigheter för sig och sina familjer – om de också har turen att hamna hos rätt vita.

Och kapitlen på slutet som beskriver hur Haley steg för steg gick till väga för att spåra sina släktingar, de är imponerande och gripande.

Nej, slaveriet är inte över ens idag, och traumat sitter fortfarande djupt. Vi behöver fortfarande visa respekt för de historiska sår som bara knappt ärrat över.

Nigerianskt fertilitetstrauma

Ayobami Adebayo har skrivit en roman om ofrivillig barnlöshet och den är alldeles förfärlig, fast att det verkligen inte är något jag känner igen mig i. Stanna hos mig är bland det sorgligaste jag har läst på länge.

Yejide och Akin är jättekära men deras äktenskap är hårt pressat. Yejide vill gärna ha barn, visst – men det är ändå ingenting mot hur mycket svärmödrarna vill ha barnbarn. Efter fyra år som gifta men utan barn anser släkten att Yejide har förlorat alla rättigheter som kvinna och Akin blir påtvingad en andra hustru. I desperation försöker Yejide det ena galna knepet efter det andra, hon riskerar till och med sitt eget liv och sin hälsa. Och när hon till slut blir gravid är priset hon får betala så högt att det krossar både henne och Akin.

Det är en förfärligt, förfärlig bild av Nigeria på åttio- och nittiotalet, med familjetraditioner som tvingar unga människor till alldeles vidriga självuppoffringar. Om jämställdhet, könsroller och framför allt: skammen i att inte leva upp till dem.

Min syster, seriemördaren

Jag hittade en liten pärla: Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite. En klockren liten berättelse om systerskap i det moderna Nigeria.

Korede är sjuksköterska, ordentlig och redig men ouppskattad av alla. Framför allt av sin otacksamma lillasyster. Systern har diverse dåliga vanor, bland annat råkar hon ständigt ha ihjäl sina pojkvänner. Korede måste rycka ut och hjälpa henne att gömma liken. Samtidigt har hon egna bekymmer, till exempel hur hon ska få den snygge läkarens uppmärksamhet…

Torr humor – underfundiga underdrifter – lite oväntat slut. Jag älskade boken.

Framtidsscenario med extra orm

Monica Byrne! Wow, det här var en intressant bok. The girl in the road är Byrnes romandebut, och vilken debut. Den har något av Margaret Atwood över sig: Sci-fi men ändå klassisk romankonst, magiskt blandat med högteknologiskt.

En flicka och en ung kvinna flyr från varsitt väderstreck i riktning mot Addis Abeba. Det är till en början oklart hur tidslinjerna förhåller sig för de två huvudpersonerna. Båda flyr från en incident med en orm, men exakt vad som har hänt får en inte veta förrän i slutet.

Flickan liftar med lastbil genom Sahara från Mauretanien medan den unga indiska kvinnan vandrar över en bro av solceller lagd tvärsöver Persiska viken. Det är mycket som är oklart och mystiskt – är det övernaturliga fenomen, handlar det om psykisk ohälsa, är det metaforer eller helt enkelt att huvudpersonerna ljuger? Kanske en blandning.

Dessutom ett trovärdigt framtidsscenario av livet på en klimatförändrad planet om bara ca 20-30 år. I Byrnes version har människorna anpassat sig bra till vissa saker och sämre till annat. Det finns nya rena energikällor, men kuststäderna dränks obönhörligen under den stigande havsnivån.

Jämställdhetstemat är starkt men diskret – mycket snyggt skrivet.

Jag gillar språket, gestaltningen, berättandet och intrigbygget. Ingenting är helt förutsägbart och de många metaforiska ormarna ger alltihop en inramning som först är förvirrande och sen får sin förklaring.

Läs den!

Black water sister

Jag har ju verkligen gillat Zen Chos andra böcker – de har allihop varit spektakulärt annorlunda med väldigt oväntade persongallerier.

Black Water Sister är mer nedtonad och seriös. För att vara Zen Cho, alltså.

Jess flyttar från USA där hon vuxit upp, för att följa med sina föräldrar till deras hemland Malaysia. Det blir en rejäl kulturkrock och inte enklare av att Jess råkar få sin mormors mycket bråkiga spöke på halsen. Mormorspöket har inga skrupler och försöker komma åt att knycka Jess kropp för att göra egna utflykter. Hon har nämligen ouppklarade affärer med stans rikaste gangster och med en gudinna som saboterar byggarbetsplatser. Jess måste rycka in och få pli på mormor, gangstern och gudinnan. Jo, och så måste hon försöka hålla sin indiska flickvän hemlig för sin homofoba och smått rasistiska familj.

Det är roligt men också en hel del allvar. En young adult-berättelse med mycket kärlek, jämställdhetsteman och krocken mellan västerländsk vetenskap och kinesisk mytologi. Jag älskar språkklangen och de malaysisk-kinesiska småorden som ger färg åt berättelsen.

Zen Cho kan skriva mer än bara svart HBTQ-Harry Potter!

How the one-armed sister sweeps her house

Cherie Jones har skrivit en bra men mycket hemsk debutroman: How the one-armed sister sweeps her house.

Två kvinnor på Barbados: unga fattiga Lala, nybliven mamma och ständigt misshandlad av sin man; rika Mira, olyckligt gift men inom kort istället olycklig änka med post-traumatiskt stressymptom.

Det är så mycket i den här romanen. Så mycket våld, elände och övergrepp. Ett par ljusglimtar hade varit bra för att balansera upp så att vi läsare inte deppar ihop alldeles! Men jag gillar det ändå, det är bra berättat. Jag älskar den västindiska dialekten som skiner igenom emellanåt, och kontrasterna/konfliktytorna mellan inresande turister och öborna. Det är som att de lever på helt olika öar, fast att de delar samma strand.

Och alla olyckliga birollskaraktärer! Mannen som själv utsatts för övergrepp och nu säljer sin kropp till äldre vita kvinnor. Kvinnan som äntligen kan ta makten över den åldrande make som förr utsatte deras dotter för incest. Den förfärliga polisen som inte förstår att han är en våldtäktsman – att även en prostituerad faktiskt har rätt till sin egen kropp.

Hundskadeindex: det är ALLDELES ONÖDIGT att ta livet den stackars hunden på det där sättet – det bidrar inte det minsta till handlingen.

Babbliga latinamerikanska farbröder

Det är inte så ofta jag inte läser klart en bokklubbsbok i tid. Men ibland händer det.

Som i fallet med Jorge Luis Borges novellsamling Fiktioner. Aj! Den läsningen satt långt inne. Jag är ju inte precis något fan av ordöversvämmade latinamerikanska gubbar. Eller av noveller. Eller av noveller som låtsas vara knastertorra essäer.

Just det här med att skriva fiktiva faktatexter, det var väl ändå inget genidrag. Visst, kul att Borges ville leka med genrerna och hitta på helt egna utläggningar om fiktiva lexikon. Men det var nog roligare för honom att skriva än det blir för oss att läsa.

Fiktioner innehåller också några bra texter, när en väl förstått att en måste hoppa över de första två essäerna eller dö tristessdöden på kuppen. Där finns ett samhälle med mycket märkligt lotterisystem, ett bibliotek som innehåller alla böcker i universum, en man som upptäcker att han bara är drömd av någon annan. Dessutom några lite mer realistiska små berättelser om folk som hämnas på varandra på gruvliga sätt.

Men inte ens hon som valt boken lyckades läsa ut den på första försöket, och då var den ändå bara 200 sidor lång.

Exit West

Hatten av för Mohsin Hamid! Att skriva om krig, flyktingskap och livet under IS är inte lätt, men att dessutom göra det i form av en kärleksroman – och det blir bra! – det är skickligt.

Exit West är den mycket fina och välskrivna berättelsen om Saeed och Nadia som möts i en stad under insmygande krigshot. Landet och staden nämns inte vid namn, inte heller de extremister som flyttar in och inför strikta klädkoder och regler, men det behövs inte heller. Samtidigt öppnas plötsligt metaforiska dörrar här och var i världens fattiga och/eller krigsdrabbade länder och människor flyr till västländerna, som i sin tur drabbas av panik. Saeed och Nadia chansar på en flyktväg och blir del i den massmigration som förändrar världen.

Det är så snyggt, så tänkvärt och så mycket som sägs med så lite. En stram, kortfattad berättelse som rymmer massor, massor. Jag älskar den.