Etikett: Verne

Tematrio: farkoster

Veckans tematrio handlar om farkoster. Jag tipsar om tre vansinnigt läsvärda:

I En världsomsegling under havet av Jules Verne möter vi Kapten Nemo och hans storslagna ubåt. Nautilus är inte bara ett vetenskapsunder, den är dessutom framsynt i bästa sci-fi-stil. För när Verne skrev boken fanns inga ubåtar än.

Aniara av Harry Martinson har jag delvis med för att Lyran nyligen tyckte att den var för svår och jobbig. Det kanske är det intryck en får om Aniara var läsläxa i skolan – själv älskar jag boken. Rytmen! Absurditeterna! Den hopplösa färden rakt ut i rymden!

Spektakulär men lite mindre imponerande är varmluftsballongen som spelar en huvudroll i Bea Uusmas fantastiska vetenskapsgåta Expeditionen. Det här är en enormt underhållande bok om Uusmas nörd-i-kvadrat-spaning kring Andrées totalhavererade polarexpedition år 1897. Tre män utan någon som helst koll på någonting packar en felkonstruerad varmluftsballong full med sidenhandskar och portvin. Blir till slut funna döda på helt fel ställe. Hur kom de dit? Och framför allt: vad dog de av? En bok som alla borde läsa, så bra är den.

Annons

En världsomsegling under havet

Vi har en stor epileptisk hund och vi bor i Belgien.

Därför behöver vi fyra gånger om året köra bil sträckan Bryssel-Uppsala: tur och retur för sommarlov respektive jullov. Denna körsträcka tar sisådär arton timmar dörr till dörr.

På arton timmar hinns det med mycket, till exempel en ljudboksversion av Jules Verne En världsomsegling under havet.

Jag läste den här boken åtskilliga gånger i bokslukaråldern och mindes den som lite mer actionladdad. Jag tror minsann att den gula huliganens pappa gäspade en del i alla uppräkningar av olika fisksorter de träffar på. Och nu för tiden genomskådar jag ju Vernes felaktiga gissningar, t.ex. om hur Sydpolen ser ut.

Men det är ändå ett fantastiskt äventyr! Tänk vilken sci-fi-saga det måste ha varit på artonhundratalet när den skrevs. Dessutom med känslosam bromance mellan Conseil och Professor Arronax samt den mycket gåtfulla kapten Nemo som spänningselement.

I en tid när foliehattar och åsikter får mer medieutrymme än kunskap och fakta – läs Jules Verne och bli en vetenskapsnörd.

*Obs! Även folk med friska stora hundar borde låta bli att flyga med dem! Över huvud taget flygs det alldeles för mycket. Och ja, vi håller hela tiden koll på elbilsmarknaden inför den dagen vi äntligen kan byta ut vår hundflyttarbil till något klimatsmartare.

Tematrio: verklighetsflykt

Lyran frågar efter tre tips på böcker som ger verklighetsflykt. Kan behövas i dessa ledsamma dagar.

Störst av dem alla är Sagan om ringen. Äventyrens äventyr. För den som vill försvinna ett tag och oroa sig för nazguler istället för nazister och orcher istället för galna IS-sektmedlemmar.

Fast kanske är det också lite läskigt. Ett par snäpp snällare och dessutom lärorikt – och kolonialt gammaldags – är Daniel Defoe, Robinson Crusoe. En öde ö i söderhavet, den perfekta verklighetsflykten!

Eller den här fantastiska klassikern: Djungelboken av Rudyard Kipling. Apropå kolonialt och äventyrligt. En saga som inte liknar något annat. Pröva noga! Och låt er inte luras av Disneyversionen som inte har särskilt mycket med originalromanen att göra.

Tematrio: heta titlar

Lyran har en ny tematrio: böcker med värme i titeln!

233 grader C är väl ganska varmt? Eller som den heter i original, Fahrenheit 451. Ray Bradburys titel syftar på temperaturen i brinnande böcker. Boken är en dystopi om ett framtida samhälle där all litteratur är förbjuden och bokbålen står tätt.

Men visst kan det bli ännu varmare. Vad sägs om 5000 grader C, temperaturen i jordens inre kärna? Jules Verne skrev många äventyrsromaner, bland annat Resa till jordens medelpunkt om en vansinnig expedition ner mot jordens mitt.

Nja, jag tycker fortfarande det känns lite ljummet. Det finns ju nämligen ännu varmare titlar. Till exempel Sol över torpet av Bang, som jag precis läste ut. En samling underbara kåserier i Bangs vassa, kluriga och varma stil. Perfekt sommarläsning! Solen är visserligen bara ynka sextusen grader på ytan, men 15 miljoner grader C inuti. Lite lagom för att värmen ska räcka genom rymden ända hit till oss, vi har i skrivande stund precis 15 grader här i torpet…

Tematrio: hav

När det är sommar ska det badas, ju mer vatten desto bättre. Jag har fortfarande inte fått sommarsemester än (nedräkning pågår!) men jag kan väl ladda genom att delta i Lyrans tematrio om hav.

När jag var liten fanns det fortfarande abborre i Östersjövikarna. Däremot ingen svärdsfisk och inga hajar. Våra kvällar bland myggen på bryggan liknade därför inte alls fisket i Ernest Hemingways fina kortroman Den gamle och havet, men det är en bra bok i alla fall.

Apropå djur och båtar så måste alla läsa Yann Martels Berättelsen om Pi, den är nämligen genial. Om en pojke och en tiger i en liten jolle till havs. Tigern heter Richard Parker och bara det är en god anledning att läsa den här romanen.

En världsomsegling under havet är en sådan där klassiker som jag läste om och om igen som liten. Just nu lyssnar den gula huliganens pappa och jag på Jules Verne äventyrsroman om ubåtskapten Nemo som ljudbok. Den har lite mindre action än jag mindes och lite fler långa uppräkningar av namn på vattenlevande varelser. Men det är ändå en hemskt bra bok.

Simma lugnt!

Världsbokdagen

Glad världsbokdag!

Här ett par tips på böcker som kan passa särskilt fint just idag:

En världsomsegling under havet av Jules Verne. En fransk forskare och hans dotter tillfångatas av en mycket bitter sjökapten med en fantastisk ubåt. Underbara undervattensäventyr ombord på Nautilus.

Hela världens lilla anka av Gahan Wilson är en härligt bisarr barnbok av deckartyp. En genial detektiv (en elak parodi på Sherlock Holmes) och hans följeslagare kämpar mot tre superonda superskurkar.

Garp och hans värld av John Irving. Introvert, feministisk sjuksköterska går sina egna vägar, får en son utanför äktenskapet och öppnar sitt hem för misshandlade kvinnor (och för en transsexuell rugbyspelare). Sonen växer upp och blir författare. Det är en familjekrönika snarare än en bok med en klart definierad handling, men den är mycket läsvärd.

Tematrio: Räkneord

Lyrans tematrio handlar idag om titlar med räkneord i. Lätt som en plätt!
En av mina storfavoriter från att jag var en tvärhand eller så hög var Jules Verne, En världsomsegling under havet. Eller som den heter i original: Vingt mille lieues sous les mers (ordagrant: \”tjugo tusen lieu under haven\”, där lieu är ett gammalt längdmått från 1700talet). Ett fantastiskt äventyr om rebellen och gentlemannaterroristen Kapten Nemo och hans underbara ubåt Nautilus. De har sjögurka i salladen! Bara en sån sak.
En nyare port till främmande världar är Khaled Hosseini och hans böcker om Afghanistan. Tusen strålande solar tar upp den fruktansvärda situationen för kvinnor under talibanernas styre. Där övergrepp, våld och diskriminering råder både i den stora världen och i det som borde vara en trygg zon, hemmet. Om grotesk kvinnomisshandel. Inget för den känsliga läsaren. Och obs! Problemen som beskrivs är ingalunda specifika för Afghanistan – mycket är tyvärr lika giltigt över hela klotet.
Och så något helt annat: antologin Tio hundar och en katt. Nota bene att jag inte rekommenderar den här antologin. Den är slarvig och ett hafsverk. Den bygger på affärsidén \”kändisar+djur=€€€\”. Sluta dumförklara oss läsare! Fy skäms på er, Brombergs förlag. Ok, så varför nämner jag boken då, om den är så usel? Jo! För att en av de elva små texterna är faktiskt så bra att det väger upp att de har tagit in en bottennappet Björn Ranelid. Nämligen en högkvalitativ berättelse av Håkan Nesser. Nessers kåseri om den köttbullsätande ridgebacken Norton är så bra, så bra och inte alls något slentrianfummel. Om du kan få tag i bara just den texten så läs den. Resten kan tyvärr gå rakt i pappersåtervinningen.

Tematrio: äventyr

Lyran frågar denna vecka efter tips på äventyrsromaner.

Så vad gills som äventyr? Jag tänker att det är tre huvudkrav:
1. Boken är händelserik, det är fullt av aktivitet och mindre filosofi och dialog.
2. Det finns många spänningsmoment och svåra situationer för hjälten/hjältarna att ta sig ur.
3. Det handlar om något slags uppdrag/quest, oftast som inbegriper en resa.

Det uppenbara tipset är förstås husbibeln, dvs Sagan om ringen. Typiskt äventyr med alla ingredienser.

Mitt andra tips är Jules Verne. Allt han skrev är äventyrsromaner. Jorden runt på åttio dagar är en sådan där genial bok som har ALLT, inklusive en akrobattrupp med mycket långa näsor.

Mitt tredje förslag (fast jag har tjogvis fler på lager) är rymdäventyret Dune av Frank Herbert. Skriven under science fiction-litteraturens \”nya våg\” på sextiotalet. En storslagen maktkamp på en ökenplanet där livsfarliga sandormar jagar dem som kommer för att utvinna planetens dyrbara naturresurser. Komplett med magi, en messiastyp, en knepig urbefolkning och förstås flygande tefat en masse. Och med den lite udda touchen att ett gäng supernunnor spelar en viktig roll.

Och därmed har vi kommit in på en fjärde typisk karaktäristik för äventyrsböckerna. Nämligen bristen på kvinnliga huvudpersoner. Genren äventyrsroman brukade vara synonym med pojkbok, tänk Biggles eller Indiana Jones. Böcker av pojkar, för pojkar och om pojkar med pojkar i alla aktiva roller. Jag försökte komma på några exempel på äventyr med huvudsakligen kvinnliga karaktärer men gick bet. Få se om briljanta Feministbiblioteket har lyckats bättre?

Tematrio: naturskildringar

Lyran frågar efter tips på storartade naturskildringar, här kommer mina tre förslag:

Jules Verne, En världsomsegling under havet. Verne hade en del saker lite om bakfoten, som att sjögurka inte är en grönsak, men i övrigt är detta en underbar saga i fantastisk miljö.

Jean-Marie Gustave Le Clézio, Öken är otäck och lite ledsam, men med storslagna beskrivningar av den öken som huvudpersonen Laila längtar hem till.

Slutligen, inte för att den är så enastående bra, utan för att den är så enastående innördad på skogsromantik: Henry David Thoreau, Walden. Asocial artonhundratalshippie flyr civilisationen för att bo i skruttig stuga och klara sig helt på egen hand. Intressant att läsa, om man orkar skyffla sig igenom alla überpoetiska utsvävningar om näckrosor.