Manliga män flottar timmer

I somras roadtrippade vi lite i Hälsingland och i väntan på att korvbutiken skulle öppna stannade vi till vid Färila hembygdsgård.

Där fick vi lära oss om bygdens stolthet, författaren Albert Viksten (porträtt ovan, lilla stugan nedan). En arbetarförfattare född 1889, mitt i den stora omvälvningstiden mot industrialism. Jag blev nyfiken och lät plocka upp romanen Timmer ur biblioteksmagasinet.

Timmer handlar om, just det, timmer. Läsaren följer ett byalag med kraftkarlar, från att de hugger och forslar timret om vintern, till vårens flottning och sommarens kolning. Det är fäbodar och skogsbolagspatroner, luriga tjuvskyttar och elaka förmän. Och alltihop utspelar sig i den första gryende socialismens tid, när övertygade radikaler börjar agitera på byn. Borde man [sic] inte kräva rättigheter och rimliga villkor? Borde det inte startas ett livsmedelskooperativ? Borde vi inte ge den där flörtiga grabben därborta en snyting så han slutar tafsa på andras flickvänner? Viksten blandar högt och lågt, vardag och politik, och förutom det överdrivet machoida perspektivet är det en intressant och lättläst bok.

Hundskadeindex: hundarna klarar sig men hästarna går det värre för.

Annons