Långpromenad med flottyrringar

Jag har haft ett väldigt starkt läsminne som jag har varit lite rädd om: Den långa vägen hem av Cynthia Voigt. Det var en av de allra första böckerna jag lånade från vuxenavdelningen på bibblan, när jag vågade mig upp från barnhyllorna en våning ner. Kan jag ha varit elva-tolv? Det kändes i alla fall stort att ta steget till vuxenböckerna och jag blev väldigt fascinerad av Voigts berättelse. Jag har därför dragit mig för att läsa den igen, tänk om den inte alls var så bra som jag mindes?

Boken handlar om Dicey 13 år och hennes tre småsyskon på 6-10 år. Deras mamma har stora problem. Hon packar in dem i bilen och börjar köra till en moster i nästa delstat – en släkting som de bara har haft sporadisk kontakt med. Men längs vägen överger mamman barnen och de är plötsligt ensamma på en parkeringsplats utanför ett köpcentrum. Mamman kommer inte tillbaka. Dicey har sju dollar på fickan och ansvaret för tre småbarn som hon ska försöka transportera till mostern på egen hand. De börjar gå till fots längs motorvägen.

Som tur var höll berättelsen för omläsning! Det är en ungdomsbok, lättläst och inte särskilt avancerad. Dicey är en fantastisk karaktär, och kampen för överlevnad längs vägarna är spännande. Jag gillar slutet.

Den stora skillnaden den här gången är att nu vet jag vad flottyrringar är för något. Det är alltså munkar de äter större delen av vägen! Som tolvåring såg jag framför mig något slags isterklumpar…

Annons

Tematrio: Syskon

I veckans tematrio om syskon finns det ett självklart tips:

Carol Rifka Brunt, Låt vargarna komma. En väldigt annorlunda beskrivning av systerskap i all sin komplexitet. Mycket läsvärd! Även för folk som inte har egna systrar.

Den som vill ha något lite mer vrickat kan istället satsa på Andrew Kaufman, Familjen Weird om en syskonskara som drabbats av fruktansvärt opraktiska superkrafter som de till varje pris vill bli av med. Allt är mormorns fel. Lite sliskvarning men däremellan roligt på Kaufmans typiskt knasiga vis.

Och så har jag en bubblare från för mycket länge sedan: Cynthia Voigts serie om barnen Tillerman. Som jag minns det så var det här den första bokserien jag hittade och lånade på ungdomshyllorna när jag uppgraderade mig själv från barnavdelningen på bibblan. Det kan vara ett falskt minne, kanske läste jag en massa annat först från den \”riktiga\” biblioteksdelen. Det spelar inte så stor roll. Serien om de fattiga och övergivna syskonen som försöker ta sig fram ensamma i ett white-trash-USA gjorde intryck. Mest minns jag att de hela tiden åt flottyrringar, samt att mormorn som de till slut kommer till har ett mullbärsträd.

Och så vill jag tacka Tassahundens moster och morbror för att de är sådana trevliga syskon som förstår att uppskatta storheten i både Sagan om ringen och Ture Sventon.

***

Tillägg i efterhand: och Audrey Niffeneggers Her fearful symmetry – missa inte den! Om spöken, tvillingar och en kattunge.