Tematrio: nä nu blommar brysselkålen

Det är tematriodags igen och Lyran har blivit inspirerad av trädgårdspyssel: temat är vår och blommor och sånt.

Den uppmärksamme läsaren har kanske noterat vid det här laget att jag bor i Bryssel. Och eftersom jag har dålig humor betyder det att jag odlar brysselkål i trädgården där. Så här ser den ut när den blommar:

Den här plantan är ca 160 cm hög. Min hund och trädgårdssniglarna tävlar om att äta upp själva kålhuvudena så några sådana ser jag knappt röken av. Men blommorna är fina.

Men nu är ju det här ingen trädgårdsblogg utan en bokblogg, så här följer mina tips om trädgårdspyssel och sånt:

John le Carré är bra på spänningsböcker, till exempel Den trägne odlaren. Det är länge sedan jag läste den men det är i korthet en thriller om en man vars idealistiska biståndsarbetande hustru blivit mördad i en härva om korruption och cyniska storföretag i Afrika. Ett par utnötta stereotyper (goda vita kvinnan i Afrika – onda läkemedelsföretagsstyrelsen) men på det hela taget spännande.

Om jag säger \”man måste odla sin trädgård\”, vad tänker du på då? Rätt svar är naturligtvis Voltaires halvgalna berättelse om Candide. Den ska vara en hejdundrande satir – själv var jag alldeles för ung när jag läste den och hängde inte riktigt med i svängarna. Jag gissar att en ska ha bra bakgrundskunskaper om upplysningstiden för att verkligen få ut mesta möjliga av denna klassiker.

Och så har vi en av mina favoriter bland nobelpristagarna: J. M. Coetzee, Historien om Michael K. En man med vissa särskilda svårigheter i livet hänger sig åt en handfull pumpafrön som han odlar och sköter med största möjliga omsorg. Stackars Michael K. Han vill ju bara slippa vara bland andra människor och få pyssla i sin trädgård ifred…

Annons