Favorit i repris: Fröknarna von Pahlen

Serien är lite långrandig ibland och det är inte vansinnigt mycket action. Men om du vill läsa svensk chick-lit från tidigt nittonhundratal som slutar i en lycklig, polyamorös familj av enbart kvinnor, då bör du ändå satsa på Agnes von Krusenstjernas sju korta romaner om Fröknarna von Pahlen. 

Den första boken heter Den blå rullgardinen och hela serien finns i jättefin pocketutgåva. För en längre recension, läs här!

På tvärs mot konservativ sexualmoral: von Pahlen-sviten

”Jag tror inte att det var orätt det vi gjorde, sade Agda plötsligt trotsigt. Kärleken har många utvägar. Två kvinnor kunna väl också älska varandra… Är deras känsla bara äkta, är den riktig och rätt.”

Agnes von Krusenstjernas sju böcker om Angela och Petra von Pahlen kom ut under sent trettiotal och utspelar sig innan och under första världskriget. De handlar om kvinnors kärleksrelationer av alla typer. En provokativ följetong om sex, förälskelser och brustna hjärtan.

Petra är Angelas faster, fostermor och ibland livspartner. De har komplicerade relationer med andra – dåliga relationer med uslingar till män, dåliga relationer med hänsynslösa äldre kvinnor och bra relationer med vackra, goda flickor. Runt om dem snurrar en mängd andra karaktärer av olika slag som har alla upptänkliga slags förbindelser med varandra.

Genomgående i boken är samtliga heterosexuella förhållanden usla och hopplösa. Männen bedrar, är själviska, våldsamma och hycklande. De homosexuella männen är usla och ömkliga. Det finns bara en enda god man i hela boken och även han gör en hel del dumheter. Men det finns också lyckliga förhållanden och de finaste, renaste och mest respektfulla relationerna är dem mellan kvinnorna. Hela serien slutar i en lycklig polyamorös regnbågsfamilj av enbart kvinnor. Som en kan gissa blev böckerna förstås en skandal…

Jag tycker serien var ojämn. Jag gillade första boken mycket, sedan blev det lite sämre, för att i sista två böckerna bli intressant igen. Om än med en del alltför dramatiska och orealistiska vändningar.

Flera av böckerna har alltför svart-vita karaktärer. Petra och Angela är förstås oförvitliga och perfekta på alla sätt medan de ”dåliga” karaktärerna är gränslöst dåliga. Det blir trist i längden – men rätas upp något på slutet när fler nyanser skiner igenom och vissa av de ”dåliga” får ett uns upprättelse.

Man får en god uppfattning om hur otäcka kvinnors livsvillkor faktiskt var för bara hundra år sedan.  Sättet att prata om sex får en att se rött, men är helt autentiskt, tyvärr. Det heter att ”hon blir hans” eller blir ”tagen” – kvinnorna är enbart objekt och en kvinna som inte är oskuld har inget värde utan är fritt byte för vilken man som helst att våldföra sig på. Böckerna flödar också över av otäcka rasistiska stereotyper, främst mot judar och romer.

Fy tusan vilken tid att leva i. Tack och lov att vi har kommit en liten bit framåt sedan dess.

Sammanfattningsvis: jag skulle inte räkna Von-Pahlen-sviten bland de svenska mästerverken men visst skulle den kunna bli en spektakulär TV-serie.

Teaser: von Pahlen

Jag gillar de gamla tapetmönstren som blivit omslag på von-Pahlen-sviten i ny pocketutgåva, titta så fina de är:

Efter lite upp och lite ner i läsningen är jag nu inne på de sista hundra sidorna… spänningen är olidlig! Typ. Tyvärr har baksidestextskrivarna inte förstått att \”spoiler\” är något negativt, men kanske finns det ändå överraskningar kvar i slutspurten av detta läslopp.

Hjältehyllning: Mrs Calloway

För en tid sedan nämnde jag här på bloggen att jag var på jakt efter första delen i Agnes von Krusenstjernas Pahlen-svit: Den blå rullgardinen. Alla andra titlar i sviten finns att beställa hem i fin ny pocketutgåva men den allra första i serien var totalslut på alla bokhandlar jag kontaktade och alla bokaffärer på nätet sa \”helt slut på förlaget\”. Frustrerad och uppgiven tänkte jag att jag väl får vänta till sommaren och ägna semestern åt att kuska runt landets alla antikvariat på bokjakt…

Men jag hade inte tänkt på de mirakel som kan ske i bokbloggosfären!

Förtjusande fantastiska Mrs Calloway hörde av sig och hade hittat ett ex i sin bokhandel – och nu har jag fått den i min brevlåda.

Hipp hurra för Mrs Calloway, en räddare i den litterära nöden, som för övrigt också har en mycket söt och läsvärd blogg som alla borde kolla in.