”Jag tror inte att det var orätt det vi gjorde, sade Agda plötsligt trotsigt. Kärleken har många utvägar. Två kvinnor kunna väl också älska varandra… Är deras känsla bara äkta, är den riktig och rätt.”
Agnes von Krusenstjernas sju böcker om Angela och Petra von Pahlen kom ut under sent trettiotal och utspelar sig innan och under första världskriget. De handlar om kvinnors kärleksrelationer av alla typer. En provokativ följetong om sex, förälskelser och brustna hjärtan.
Petra är Angelas faster, fostermor och ibland livspartner. De har komplicerade relationer med andra – dåliga relationer med uslingar till män, dåliga relationer med hänsynslösa äldre kvinnor och bra relationer med vackra, goda flickor. Runt om dem snurrar en mängd andra karaktärer av olika slag som har alla upptänkliga slags förbindelser med varandra.
Genomgående i boken är samtliga heterosexuella förhållanden usla och hopplösa. Männen bedrar, är själviska, våldsamma och hycklande. De homosexuella männen är usla och ömkliga. Det finns bara en enda god man i hela boken och även han gör en hel del dumheter. Men det finns också lyckliga förhållanden och de finaste, renaste och mest respektfulla relationerna är dem mellan kvinnorna. Hela serien slutar i en lycklig polyamorös regnbågsfamilj av enbart kvinnor. Som en kan gissa blev böckerna förstås en skandal…
Jag tycker serien var ojämn. Jag gillade första boken mycket, sedan blev det lite sämre, för att i sista två böckerna bli intressant igen. Om än med en del alltför dramatiska och orealistiska vändningar.
Flera av böckerna har alltför svart-vita karaktärer. Petra och Angela är förstås oförvitliga och perfekta på alla sätt medan de ”dåliga” karaktärerna är gränslöst dåliga. Det blir trist i längden – men rätas upp något på slutet när fler nyanser skiner igenom och vissa av de ”dåliga” får ett uns upprättelse.
Man får en god uppfattning om hur otäcka kvinnors livsvillkor faktiskt var för bara hundra år sedan. Sättet att prata om sex får en att se rött, men är helt autentiskt, tyvärr. Det heter att ”hon blir hans” eller blir ”tagen” – kvinnorna är enbart objekt och en kvinna som inte är oskuld har inget värde utan är fritt byte för vilken man som helst att våldföra sig på. Böckerna flödar också över av otäcka rasistiska stereotyper, främst mot judar och romer.
Fy tusan vilken tid att leva i. Tack och lov att vi har kommit en liten bit framåt sedan dess.
Sammanfattningsvis: jag skulle inte räkna Von-Pahlen-sviten bland de svenska mästerverken men visst skulle den kunna bli en spektakulär TV-serie.