Jag läste En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong, efter tips från vännen M.
Det börjar inte bra. Det börjar med en våldspräglad barndom och en långdragen scen med hemskt, hemskt djurplågeri. Fruktansvärt jobbig läsning. Framför allt djurplågeriet (barnet överlever ju i alla fall).
Men det är välberättat! Och fortsätter lite, bara lite mindre traumatiskt (med bara ett par ytterligare episoder av plågade djur).
Little Dog kommer från Vietnam till USA som treåring och växer upp med sin mamma och mormor. Båda präglade av både kriget och psykisk sjukdom. De har ont om pengar, mamman talar knappt engelska och Little Dog blir förstås ett enkelt mobboffer i den amerikanska småstaden. Inte minst när han upptäcker sin homosexualitet. En gul bög! Men han hittar faktiskt kärlek, bara inte av det mest perfekta eller jämställda slaget.
Om droger, trailerparks och hur svårt det är att lista ut hur en har bra sex med en annan man. Men mest handlar det om en ganska trasig men mycket ömsint mor-son-relation.
Poetiskt på gränsen till översvallande, bitvis genialt och många oväntade adjektiv och metaforer.
Men det där djurplågeriet hade jag hellre varit utan.
…
Hundskadeindex: hundarna överlever visserligen, men apor och kalvar går åt
Litterärt ofog 