Tematrio: HBTQ-läsning

Lyran har varit på Värmlandspride och håller därför HBTQ-tema i veckans trio. Men det får nog allt bli fyra titlar, annars går det ju inte ihop…

H: Edward Louis, Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Sorgliga uppväxtskildringar med komma-ut-tema trodde en kanske skulle höra till det förflutna. Tyvärr inte. Den som är född i fel område eller i fel slags samhälle har det fortfarande eländigt tufft, som Edward Louis beskriver i sin gripande debutroman.

B: Alice Walker, Purpurfärgen. En feministklassiker! En ung svart flicka säljs som slav/hustru (har ju ofta i historien gått på ett ut) men hon finner en väg och en kärleksrelation som räddar hennes liv. Det slutar med byxor.

T: Mehmet Murat Somers härligt rafflande deckarserie börjar med Profetmorden. En fantastiskt sexig nattklubbsdrottning i Istanbul tvingas rycka in när polisen vägrar försöka lösa morden på prostituerade transkvinnor. En mycket oväntad miljö för en deckare – jag älskar det.

Q: Maggie Nelson, Argonauterna är udda läsning: en självbiografi om Nelsons förhållande med en person av flytande könstillhörighet. Kanske inte den mest välskrivna biografin någonsin, men väldigt intressant att behöva utmana sin egen hjärna genom att tänka icke-binärt.

Massor med mer HBTQ-tema hittar du också här. Trevlig läsning och Happy Pride!

Tematrio: USA

Tematrion idag handlar om USA. Här kommer tre mycket blandade tips:

Alice Walkers feministklassiker Purpurfärgen handlar om makt, maktlöshet och kärlek av det mest oväntade slag. Fantastisk! En ung kvinna säljs som hushållsslav i amerikanska södern. Hon kämpar sig till sin frihet.

Jumpa Lahiri är amerikan med indiskt påbrå. Hon skriver kärnfulla noveller om livet som invandrare eller barn till invandrare. Stiligt och intressant. Läs till exempel Främmande jord.

En helt annan slags läsning bjuder Sheryl Sandberg på. Sandberg är en superlyckad maktkvinna som ligger bakom flera miljardföretags framgångar. Hon har skrivit en läsvärd, om än ibland skräckinjagande, feministhandbok: Lean in. Jag läste den, blev oerhört inspirerad, är däremot inte säker på att jag lyckats applicera något enda av de goda råden i min egen karriär.

Att stalka en bokkaraktär

Annikas bokblogg frågar: \”Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?\”
Kära Annika, var inte orolig. Det är helt normalt.
Hoppas jag.
Jag blir ibland alldeles för god \”vän\” med bokkaraktärer jag läser om. Ibland såpass att det nästan känns som om jag är deras stalker. 
En karaktär jag fastnade mycket för nyligen var stackars Celie i Alice Walkers Purpurfärgen. Hon blir såld, förlåt bortgift, och lever ett miserabelt liv som sex- och hushållsslav. En dag dyker mannens älskarinna upp och flyttar in – och det blir en vändpunkt. Celie beskrivs så bra och det går inte att inte tycka om henne!
Men det finns ju läsare som går ännu längre i sin besatthet. Till exempel Homansällskapet som är en fanclub för Jan Mårtenssons töntiga deckarhjälte Johan Kristian Homan (förut: trivseldeckare, numera: gubbsjukt och långtråkigt). Samtliga medlemmar är pensionärer och de verkar ha trevliga middagar ihop.
Eller Hermione Granger Fanclub, där en till exempel kan följa chattrådar som den här: \”Where can I find the pink cardigan Hermione wore in Deathly Hollows Part 1, when she does the obligate spell?\” (sic!)
För det viktigaste med Hermione är ju som bekant hennes klädstil… (obs: ironi!).

Purpurfärgen

Det finns en del helt fantastiska böcker som liksom tar andan ur en.

Alice Walkers Purpurfärgen är en sådan.

Den handlar om Celie, en ung flicka som gifts bort som en annan handelsvara i den amerikanska södern. Hon blir en slags hushållsslav hos sin nya man, tvingas till sex och behandlas som en hund. En dag tar mannen hem sin älskarinna. Det blir en vändpunkt – Celie blir förälskad i den andra kvinnan och en märklig trekantsrelation utvecklas. Celie börjar bygga upp sitt självförtroende och hon upptäcker att hon har både en kropp och en personlighet.

Det är en underbar bok. Otäck utan att gotta sig i hemska detaljer, kärleksfull utan att bli sliskig eller sentimental. Tack Feministbiblioteket för tipset.