Möhippa från helvetet

Det finns böcker som faktiskt inte är värda din tid.

Ruth Wares I en mörk, mörk skog är en av dem.

Mesiga hopplösa Nora, 26 år, har fortfarande brustet hjärta efter pojkvännen hon hade när hon var 15 år (!). Buhu buhu! Så får hon en jätteskum inbjudan till en möhippa, hon har inte träffat bruden på tio år och de skildes som ovänner så det är helt obegripligt varför hon tackar ja. Möhippan består av en weekend på landet i november, i ett mycket märkligt hus mitt i ingenstans med en mycket märklig blandning människor. Och ett gevär på spiselkransen. Blodbad uppstår.

Den här historien håller inte ihop, den är inte välskriven, jag orkar inte lyssna klart. Min tid är för dyrbar för idiotiska historier om fjantiga tjugosexåringar med bristande omdöme.

Annons

Kvinnan i hytt 10

Det har blivit flera mycket bra spänningsromaner i år. Alex Marwoods Den mörkaste hemligheten, Paula Hawkins Kvinnan på tåget, Gillian Flynns Vassa föremål och Ane Riels Kåda. Allihop mycket skickligt konstruerade, mycket spännande och mycket läsvärda för den som gillar rysare.

I samma lista lägger jag nu till Ruth Wares utmärkta Kvinnan i hytt 10. En bladvändare!

Resejournalisten Lo får ett flott erbjudande att följa med på jungfrukryssningen med en liten men extremlyxig passagerarbåt. Meningen är att hon ska skriva ett smickrande reportage, men det går lite snett redan första natten. Hon råkar nämligen vakna av ett rejält plask, någon har fallit (eller kastats?) över bord. Men båten stannar inte! Och enligt kapten saknas ingen och passageraren i hytt tio har aldrig funnits, trots att Lo bestämt hävdar att hon har träffat denne. Något är skumt, men är det Lo som är förvirrad eller är hon fast i ett litet fartyg mitt på Nordsjön tillsammans med en mördare?

Jag gillar den nya varianten på \”det låsta rummet\” och jag uppskattar det raska tempot i intrigen och dess vändningar. Möjligen blir det lite frustrerande när huvudpersonen inte klarar av att hålla sig nykter och därför blir extra klantig, men det hör ju till intrigbygget att hon får svårt att bli trodd. Jag gillar också de många gömda litterära referenserna som får mig att känna mig smart – Ruth Ware vet vad hon sysslar med…