Huset med den blinda glasverandan av Herbjørg Wassmo var läsvärd, om än sorglig.
Tora bor med sin mamma och styvfar på en nordlig norsk ö, ett litet kargt fiskesamhälle. Tora har ett tufft liv, inte bara för att de liksom de flesta andra har det knapert och lever fattigt. Hon har det extra svårt som tyskunge på 50-talet, både barn och vuxna mobbar henne och spottar efter henne. Och till råga på allt utsätts hon för både våld och sexuella övergrepp av sin försupne styvpappa.
Det är väl skrivet, inga explicita grovheter utan det allra hemskaste förstås mellan raderna. Jag gillar blandningen av det vardagliga och det extrema, det glada och det förfärliga. Den magra men vackra naturen kontrasterad mot skildringar av utedass, lera och elände. Allt är inte fruktansvärt, men vissa bitar av Toras liv är det. Det är en bra och trovärdig berättelse.
Och så tar den upp det där med överfisket och problemen med bottentrålning – ett hot mot fiskar och fiske redan då!