Fisk och fattigdom

Huset med den blinda glasverandan av Herbjørg Wassmo var läsvärd, om än sorglig.

Tora bor med sin mamma och styvfar på en nordlig norsk ö, ett litet kargt fiskesamhälle. Tora har ett tufft liv, inte bara för att de liksom de flesta andra har det knapert och lever fattigt. Hon har det extra svårt som tyskunge på 50-talet, både barn och vuxna mobbar henne och spottar efter henne. Och till råga på allt utsätts hon för både våld och sexuella övergrepp av sin försupne styvpappa.

Det är väl skrivet, inga explicita grovheter utan det allra hemskaste förstås mellan raderna. Jag gillar blandningen av det vardagliga och det extrema, det glada och det förfärliga. Den magra men vackra naturen kontrasterad mot skildringar av utedass, lera och elände. Allt är inte fruktansvärt, men vissa bitar av Toras liv är det. Det är en bra och trovärdig berättelse.

Och så tar den upp det där med överfisket och problemen med bottentrålning – ett hot mot fiskar och fiske redan då!

Glad syttene maj!

Grattis, alla norrmän! Hoppas ni får en strålande dag.

Norsk litteratur finns det gott om, från mästerberättaren Bjørnstjerne Bjørnson till knasbubblan Erlend Loe. Jag har inte läst Anne Holt men gillar inte Jo Nesbø. Sigrid Undset och Hanne Vibeke-Holst* står på årets läslista, om jag bara kunde lyckas ta mig till ett svenskt bibliotek.

Men ett ordentligt lästips ska du i alla fall få idag: läs Herbjørg Wassmo.

Wassmo har skrivit mycket, bland annat två trilogier om kvinnoöden, serien om Tora och serien om Dina. Jag minns framför allt Dinas bok som handlar om en kvinna med starka ledaregenskaper i Norge på artonhundratalet. Hon har en sårig barndom (råkar bland annat ha ihjäl familjemedlemmar) men rider \”som en hel karl\”, vad nu det betyder, och hon tar sig fram på flera mansdominerade områden trots de sociala kostnader det medför. Intressant och lättläst.

* Korrigering i efterhand! Holst är ju inte alls norsk utan dansk. Förlåt, mina västliga grannar, jag vet ju att ni har varsitt land nu för tiden. Mea culpa.