Ensam på Mars

Jag snöade in lite på Andy Weir, eftersom Uppdrag Hail Mary var så himla bra. Så jag läste Ensam på Mars också, trots att den blev film med irriterande Matt Daemon.

Rymdexpeditionen Ares 3 tvingas evakuera från Mars under en farlig sandstorm. Mark Watney klarar sig inte fram till raketen och eftersom hans kollegor tror att han är död åker de iväg utan honom. Mark är nu alldeles ensam på Mars och det är fyra år tills nästa rymdexpedition kommer fram. Hur ska han lyckas överleva tills dess?

Sedan följer härligt nördig problemlösning, en slags modern Robinson Kruse. Slutet är mycket bättre än i filmversionen. Jag gillar boken, även om den inte är lika genial som Uppdrag Hail Mary och trots att Mark Watney är en smått irriterande karaktär (så det visar sig att Matt Daemon var ett utmärkt val, trots allt).

Annons

Rymdterrorism på nördtema

Jag gillade ju verkligen Andy Weirs Project Hail Mary så jag testade också Artemis av samma författare. Inte alls lika klockren, men rätt trevlig och underhållande.

Småkriminella – men i hjärtat guldgoda – Jazz Beshara har råkat tacka ja till att genomföra ett litet terroristdåd. Det är ännu mer spektakulärt än det först låter, för Jazz bor på månen, i nybyggarstaden Artemis. Där finns bara en enda polis och han går klädd i kanadensiska ridande polisens uniform (!). Men det går ändå väldigt fel p.g.a. brasiliansk maffia, vakuum och att Jazz är naiv/envis.

Det är härligt nördigt! Möjligtvis går Weir lite väl långt i sin iver att beskriva en stentuff brud. Nej, kvinnor ser inte slumpvis halvklotformade föremål och tänker ”tuttar”. Kanske gör vissa män det, men kvinnor vet ju rimligen att normala tuttar sällan är just halvklot.

Mycket humor, mycket vetenskapsnörderi och en del rymdaction. Bra och lättsam läsning, men inte genialt.

Pluspoäng för det oerhört breda och inklusiva persongalleriet!

Uppdrag Hail Mary

Jag hittade en bok som i princip är en fullpoängare: Project Hail Mary av Andy Weir. Hurra, vilken härligt nördig bladvändare!

Den här boken hade jag inte bara svårt att lägga ifrån mig, jag kunde inte heller sluta fundera över den i stunderna jag inte läste.

En man vaknar upp från en längre koma och minns inte ens vem han är. Vilket är lite olyckligt eftersom han är ivägskickad i ett desperat sista försök att rädda hela jorden från utplåning. Han måste få grepp om tillvaron och dessutom försöka lösa problemet med den döende solen, helst nu genast.

Jag älskar boken. Trots att jag verkligen avskyr den genomjobbiga ensam-cowboy-machoman-huvudpersonen. Vilket praktarschel. Men det vägs upp av att Flinta är världens bästa sidekick. Vem Flinta är får du upptäcka själv, men hen är ett genidrag.

Det är mycket vetenskap, men det läggs fram på ett tillgängligt sätt, utan att vara fördummat. Det är mycket som är långt ifrån trovärdigt – framför allt tillbakablickarna till jorden under panikperioden – men en får helt enkelt acceptera premissen och uppskatta berättelsen.

Jag måste nog läsa Ensam på Mars av samma författare ändå, trots att den blev film med Matt Daemon.