Apokalyps på artonhundratalet…

…det är precis vad H. G. Wells sci-fi-klassiker The war of the worlds handlar om. Vilket är intressant, eftersom jag har läst rätt många apokalypsskildringar i nutid eller snar framtid, men aldrig förut en som utspelar sig för hundrafyrtio år sedan.

Premisserna blir därför helt annorlunda. När rymdskeppen landar och kriget bryter ut finns inga mobiltelefoner, inga radioapparater eller andra kommunikationsmedel att sprida informationen med. Det finns inga bilar att fly i och inga avancerade massförstörelsevapen att slå tillbaka med. Det blir alltså en helt annan slags katastrofberättelse.

Dessutom gillar jag det smarta slutet, antagligen lite revolutionerande för sin tid.

Dr Moreaus ö

Den som gillar klassiska rysare och tidig sci-fi har en drös namn att lägga på minnet: Robert Lou Stevenson, Edgar Allan Poe, Mary Shelley, H. P. Lovecraft… och naturligtvis H. G. Wells.

The island of Dr. Moreau är en typisk skräckis från sent artonhundratal, komplett med ö avskuren från omvärlden och en fullständigt galen vetenskapsman. Den stackars Edward Prendrick överlever ett skeppsbrott och hamnar på en märklig ö där doktor Moreau sysslar med en serie fruktansvärda experiment – han försöker skapa människor av djur genom grymma (och obedövade) operationer. När doktorns fyllbult till hjälpreda råkar lära monstervarelserna att kött smakar gott går naturligtvis alltihop över styr.

En mycket, mycket otäck bok med många intressanta tanketrådar att nysta i. De stackars hybridvarelserna försöker förstå sin omvärld och sin egen identitet. Människan visar sig vara den mest ociviliserade besten av dem alla. Också: en snyggt insmugen religionskritik.

Läsvärd! Men kanske inte precis innan sovdags.

Hundskadeindex: en bok om djurplågeri. Alla torteras och dör. Ingen skonas. Allt är smärta.

Before the days of Slöjd

Jag sysslar med The island of Dr. Moreau av H. G. Wells och fastnade på denna mening, som jag fick läsa om och om igen i ren häpnad:

\”I am an extremely unhandy man – my schooling was over before the days of Slöjd\”

Detta måste naturligtvis undersökas! Och javisst, med en snabb googling finner jag en hel del information om slöjdens utbredning inom skolväsendet under sent artonhundratal. Vanligare stavningen på engelska är dock sloyd men begreppet anses ålderdomligt och numera talas det snarare om handicraft eller woodworks.

Hepp! Så har vi lärt oss något nytt idag också.

Tematrio: ur led är tiden

Vi har bytt till sommartid och Lyran frågar efter tre boktips som har något med tid i titeln.

Vid en snabb blick i bokhyllan hittar jag genast tre tidsrelaterade titlar som jag inte minns något av innehållet i: Ian McEwan, Lördag, Jonas Gardell, Odjurets tid och Judith Hermann, Sommerhaus, später.

Tydligare i minnet har jag Michael Hoeye, Time stops for no mouse. En mycket rar mysdeckare om en mus som är urmakare och som har en nyckelpiga som husdjur. När djärva flygaresset Linka mystiskt försvinner ger han sig ut för att hitta henne och råkar avslöja en riktig superskurk. Jag har inte listat ut om det här egentligen är en ungdomsbok, men jag läste den med stort nöje i vilket fall.

Änka i ett år är en av de där stora och underhållande romanerna som John Irving skrev när han fortfarande skrev läsvärt. Det gör han tyvärr inte längre, han skriver numera bara långt och repetitivt. Eller så har jag ändrat smak. Änka i ett år handlar om den unge Eddie som får ett mycket märkligt sommarjobb hos en konstnär och hans olyckliga fru. Paret har efter en bilolycka bara ett barn kvar och det barnet får en särskild relation till Eddie. Dessutom förekommer en holländsk mullvad som mördar prostituerade, och en squashhall som kanske också är en dödsfälla. Originellt.

H. G. Wells är sci-fins fader och Tidsmaskinen från 1895 är en riktig klassiker. En vetenskapsman reser i tiden och finner ett extremt apartheidsamhälle där de fina, älvlika eloierna lever i ständig rädsla för de hemska, underjordiska morlockerna… Jag väntar för övrigt på Doctor Moreau\’s island i en bokbeställning jag ser mycket fram emot.

Osynlighet, fördel eller nackdel?

H. G. Wells borde vara lika ryktbar som Jules Verne, han var ju lika pigg på vetenskapliga fantastifismer. Tidsmaskinen, Doktor Moreaus ö och sci-fi-pionjären Världarnas krig är förstås oförglömliga. Jag läste Den osynlige mannen, utgiven 1897.

Det är en kort och kärnfull roman om en mystisk främling som tar in på ett värdshus, invirad från topp till tå i bylsiga sjalar. Byborna blir förstås misstänksamma, särskilt när det plötsligt börjar spöka omkring dem. Den osynlige mannen är synnerligen otrevlig och aggressiv men det är klart, han har det faktiskt inte så lätt. Så snart någon får nys om hans genomskinliga tillstånd blir han jagad av arga folkhopar och att gömma sig osynligt är inte så enkelt som en skulle kunna tro.

Spännande läsning!