Värma händer

Katarina Widholms debutroman Räkna hjärtslag var ju bra, så trots den onödiga cliffhangern i slutet lyssnade jag igenom uppföljaren, Värma händer.

Den är inte lika bra.

Käcka Betty från Hudiksvall gjorde kometkarriär från hembiträde till förlagschef i förra boken. Nu är hon gift med doktorns drummel till son, bor i stort hus med dottern Tina och driver förlaget på sidan av. Hon är olycklig och ensam och söker närhet varhelst hon kan finna den. Det är ofta hos helt fel personer.

Det är lite rafsigt och slafsigt och vissa problem löser sig så misstänkt enkelt, andra problem hade kunnat vara enkla att lösa men korkade Betty går ändå tio extra varv fram och tillbaka innan hon kommer på svaret. Hon har tråkigt på förlaget, men vips! så går hon helt enkelt och köper sig en liten bokaffär och börjar driva den. Många frågetecken på den saken. Å andra sidan måste vi dra ut på kärlekshistorien med Olof i hundra år för att Betty inte kan klämma ur sig och fråga om hans eventuella hustru.

Det bästa med boken är den trivsamma uppläsningen av Katarina Ewerlöf.

Hundskadeindex: Jäger, RIP

Annons

Räkna hjärtslag

Det blev ett boktips från Boktanken som alltid har bra smak: Räkna hjärtslag av Katarina Widholm.

Unga käcka Betty kommer från Hudiksvall till Stockholm för att jobba som hembiträde. Hon bländas av allt det storslagna – alla hattar! – men får också snabbt inse att hon i princip är en hushållsslav. Hon jobbar femton till arton timmar per dygn med en eftermiddag ledig varannan vecka, hon måste ständigt freda sig från kladdande händer och hon får utstå hån, utskällningar och orimliga krav från matmor. Men hon är så bländade vacker att hon snabbt har beundrare på kö och hon väljer den bäste. Varpå något naturligtvis går fel och hennes liv krånglar till sig…

Miljön och beskrivningarna är underbara, berättelsen rätt förutsägbar men trivsam. En del saker är måttligt realistiska, framför allt hur karaktärerna reagerar och beter sig. Jag har också två huvudinvändningar: för det första är jag less på det där sega hintandet om att någon är med barn men inte har fattat det själv. Vi behöver inte fjorton antydningar om att hon mår illa på morgnarna och känner sig svullen i brösten innan avslöjandet kommer, det är överdrivet, övertydligt och slöseri med allas tid. Och så gillar jag inte romaner med så mycket cliffhanger på slutet. En roman ska vara tillräckligt självstående på egna ben, inte kräva av läsaren att springa och köpa nästa bok också.

Jag gillade ändå resten av historien och kan faktiskt ändå tänka mig att läsa del två, men det är störigt att författaren inte litar på att jag tar det beslutet själv utan lämnar stora frågetecken för att hålla mig gisslan.

Pluspoäng för intressant kvinnohistoria och ögonöppnande kring hembiträdens förhållande. Kom ihåg: i många delar av världen lever tjänstefolk fortfarande under i princip samma förhållanden som det som beskrivs här – om inte värre.

Utmärkt inläst som ljudbok av fantastiska Katarina Ewerlöf.

Hundskadeindex: den stackars hunden ägnar en stor del av boken åt att vara väldigt kissnödig.