Utbränt spöke

Oscar Wilde! Han är väl ändå en riktig pärla. Jag läste novellen Spöket på Canterville och den är både hjärtskärande, rolig och söt.

En högljudd och bufflig amerikansk familj flyttar in på ett brittiskt adelsgods och tar över slottsspöket. Men de visar ingen respekt och är inte det minsta rädda för spöket, som blir mer och mer desperat i sina försök att göra sitt jobb. Till slut är det jänkarna som trakasserar spöket snarare än tvärtom.

Det stackars spöket, vad han får genomlida! Ingen beundrar längre hans skicklighet och ingen tar hänsyn till hans yrkesstolthet. Hans unika hantverk har blivit obsolet i den moderna tiden med elektriskt ljus och nytt tankesätt. Liksom tunnbindaren, spinnerskan och lykttändaren hör han till en utrotningshotad art.

Wilde är alltid underhållande!

Annons

Välkommen till Dublin!

Min vän H och jag gör stan. I Dublin, såklart!

Vi har sett Molly Malone-statyn, promenerat förbi klassiska författarhaket Toner\’s, vallfärdat till ett tiotal författarmonument och haft det allmänt trevligt.

För oj, vad här vimlar av bokreferenser! James Joyce skrev om inälvsmat. Jonathan Swift gjorde ett provokativt satirinlägg om att äta barn när potatissvälten var som värst. Bram Stoker skrev in greve Dracula i litteraturhistorien. Maeve Binchys Circle of friends utspelar sig i brytningen mellan lilla byn Knockglen och stora Dublin. W. B Yeats, George Bernard Shaw och Samuel Beckett är tre Dublinbor som fått nobelpriset – dessutom skulle Seamus Heaney kunna räknas med, han bodde och dog här. Till skillnad från Oscar Wilde som föddes här men flyttade bort och slutligen dog i Paris.

Dessutom: ett försenat flyg gjorde att jag läste ut min resebok på utväg istället för hemväg – oops! Så du förstår ju att jag faktiskt var TVUNGEN att handla lite på bokmarknaden i TempleBar-området.

Tre rysliga rysare

Förra året när Lyran hade Allhelgonatema i trion tipsade jag om Roald Dahl, John Ajvide Lindqvist och Edgar Allan Poe.

I år får det bli tre andra klassiker:

Selma Lagerlöfs spökhistoria Herr Arnes penningar lyssnade vi på i radioteaterformat ur SRs öppna arkiv i somras. Ett mycket våldsamt gäng rånar och slår ihjäl Herr Arne och hela hans familj. Men en flicka överlever och hon får hjälp av sin mördade fostersyster för att hämnas banditerna, efter diverse förvecklingar. Spännande!

I Oscar Wildes Porträttet av Dorian Gray säljer en ung dandy sin själ i utbyte mot ett vackert utseende. Han själv förblir ung och hans målade porträtt åldras istället… Men säg den pakt med hin som inte har en lurig hake.

Och så tar vi en Poe till, ja det gör vi! Den oslagna skräckmästaren. Ett av mina tidigaste Poe-minnen är novellen Grodan om en dvärg som misshandlas och förnedras vid hovet. Men hämnden blir gruvlig… och ganska invecklad, det har med orangutangdräkter och kedjor att göra. Resten får du läsa dig till själv.

Bu!

The importance of being earnest

Oscar Wildes samling av teaterpjäser The Importance of Being Earnest and other plays är en intressant ny bekantskap. Wilde var ju feminist! Eller i alla fall är jämställdhet ett tydligt tema i texterna.

\”Don\’t have one law for men and another for women. You are unjust to women in England. And till you count what is a shame in a woman to be an infamy in a man, you will always be unjust\”. 

Wilde var före sin tid – citatet kommer ur A woman of no importance som hade urpremiär 1893. Den handlar om ett ungt par som fick barn utom äktenskapet, men där kvinnan förskjutits ur samhället medan mannen gjort strålande karriär som om inget hänt. När de möts senare i livet blir det ändå tydligt vem som har den moraliska rätten på sin sida.

Dessutom är Wilde rolig, hans dramer är fulla med små kluriga paradoxer och självmotsägande citat, som det kända \”Jag kan motstå allting utom frestelser\” ur Lady Windermere\’s fan.

Kanske lite för omoderna för att funka på scen idag, men kul och flerbottnad läsning.