Det blev lite oväntad temaläsning eftersom Anna Winbergs Jungfruön också handlar om kvinnor som drunknar i parti och minut.
En flicka blir kvarglömd (?) på en liten och mytomspunnen ö i Kalmarsund. När familjen återvänder för att leta efter henne är hon borta. Hennes bror lever hela sitt liv i skuggan av den försvunna systern, han fortsätter leta fast att det är hopplöst.
Men Annika är inte den enda tjejen som försvunnit i vattnen mellan Öland och fastlandet. Är det häxkonst? Eller bara vanlig sexism, mobbing, olycklig kärlek och fattigdom som gjort att så många kvinnor genom tiderna tyckt att isvaken verkat som ett bättre alternativ än vardagen?
Det är en märklig liten kortroman, suggestiv och halvmagisk. Inget riktigt tillfredsställande slut men rätt bra ändå.
Litterärt ofog 