Tyngd

 När Jeanette Winterson är bra, då är hon väldigt bra, men däremellan är hon lite halvdan. 

Tyngd är en del i Mytserien, en serie kortromaner där författare ombads skriva om någon av de gamla guda- och hjältesagorna från ett nytt perspektiv. Winterson skriver om Herkules och Atlas och om den gången när Herkules tar över tyngden av universum från Atlas axlar en liten stund. Winterson sätter nytt ljus på deras karaktärer och hur deras olika mansroller gör att historien slutar som den gör. Det är inte dåligt men inte det bästa jag har läst. Å andra sidan är den lättläst och kort, förbi på under en timme.

Annons

Skapelsens kön

När Jeanette Winterson är i högform, då är hon oslagbar. Som i vilda, vansinniga skrönan Skapelsens kön. Hon måste ha haft väldigt roligt när hon skrev den!

\”De andra fem kom emot mig, och när jag hade skickat iväg två för att hastigt möta sin domare tog en annan musköten sin och sköt mig rätt i bröstet. Jag dråsade omkull över den som stod på lur bakom mig så han tvärdog, varefter jag plockade ut muskötkulan ur springan mellan brösten. Vid det laget var jag rasande.
\’Det är ohyfsat av er att förstöra en stackars kvinnas klänning, och min finaste till på köpet.\’\”

En gigantisk kvinna (en gång råkar hon skicka iväg en elefant på flygtur med hjälp av en gungbräda) lever ensam med sin son i sextonhundratalets England. Hon har inte så många hundar just nu, bara ett trettiotal, och hon blir visserligen ansatt av Cromwellianer och puritaner som vill att hon ska anpassa sig till samhällets olika normer men hon vet minsann hur hon får dem på flykt när det behövs. Ibland extraknäcker hon på en bordell, på sitt eget speciella vis.

Det är sex, det är humor, det är våldsamt roligt och fullständigt absurt. Jag älskar det!

Pessimism och robotkärlek – Stengudarna

Jeanette Winterson är en härlig författarbekantskap, alltid lite överraskande och varje roman lite annorlunda jämfört med de förra. Jag hittade The stone gods i bokbytarhyllan på jobbet (bra arbetsplatsinitiativ!).

Det handlar om Billie och Spike som i en framtids(?)dystopi tvingas söka sig bort från en planet på väg att kollapsa av mänsklig klimatpåverkan och krig, i ett försök att hitta en ny jord för mänskligheten att börja om på. Den värld de lämnar är fullständigt förskräcklig – genmodifiering, pedofili, ytliga och destruktiva ideal, krig och rasism. För att inte tala om miljöförstöringen. Billie och Spike dras till varandra, trots att deras kärlek är olaglig. Spike är nämligen inte människa utan nästa steg i evolutionen: en robo sabiens. AI, helt enkelt. Det går åt helvete på många vis, men Billie och Spike återkommer i nya skepnader genom historien, för det här är en deprimerande roman om hur människorna aldrig lär sig. Samma misstag begås om och om igen.

Jag älskade den första, mycket hemska delen och tänkte att detta är det bästa av Winterson hittills. Sedan blev jag lite  besviken på stycke två som handlar om en annan tidsepok. Sedan tog det sig igen. Överlag: bra eller kanske till och med mycket bra läsning.

Det är mycket AI och avancerade robotar i min läsning just nu: Atwoods The heart goes last, Browns Origins, robotskriven fan-fiction i Harry Potter and the portrait of what looked like a large pile of ash. Hittills har dessa robotar antingen visat sig vara antingen mördare, sexgalningar eller författaraspiranter med MYCKET livlig fantasi. Bör en vara orolig?

Fyrväktaren

Det mesta av Jeanette Winterson är mycket läsvärt, men nu har jag hittat den bästa titeln hittills.

Fyrväktaren är en jättefin liten roman skriven i en form av magisk realism. Unga flickan Silver blir föräldralös och hamnar hos en blind man i en fyr. Kluriga detaljer och vardagsabsurda beskrivningar. Svårt att förklara vad exakt det handlar om, men sökandet efter en plats i världen och en person att älska är i alla fall centrala teman.

Läs den!

Tematrio: flickor

Dags för tematrio på temat flickor. 

Jeanette Winterson skriver om en flickas uppväxt i fina självbiografiska Oranges is not the only fruit. Om att gå från liten till stor flicka i ett religiöst hem med en psykiskt sjuk adoptivmamma. Aj, aj. Och å så bra.

Pride and prejudice av geniala Jane Austen handlar om ett problem som drabbade många flickor förr i tiden, nämligen otyget med fideikommiss. Det vill säga: att flickor sattes på bar backe för att bara en äldste son kunde ärva landet och godset. Flickorna skulle istället giftas bort som en slags handelsvaror – det var deras i princip enda chans till försörjning. Austen beskriver detta med oefterhärmelig humor och skärpa.

Oförglömliga är också de märkliga flickorna (flickan?) i Mare Kandres poetiska Bübins unge. Måste läsas! Alldeles, alldeles egen.

Häxbränningar i Wintersonsaga

Jeanette Wintersons Skymningsporten är en riktig spöksaga. Häxor, djävulsmässor och svart magi. Blandat med en rejäl dos kärlek och några rätt okonventionella sexscener.

Huvudpersonen Alice Nutter är framgångsrik, ensamstående och solidarisk med de fattiga. Tre mycket misstänkta egenskaper hos en kvinna i sextonhundratalets England. Avundsjuka män försöker därför sätta dit henne för häxeri. Häxskräcken löper just amok över landsbygden och kyrkan/makten drar sig inte för tortyr i jakten på bekännelser.

Svart och otäckt men också hoppfullt och vackert.

Tidsklyftan

Jeanette Winterson är en bra författare, jag tyckte mycket om Det finns annan frukt än apelsiner och Varför vara lycklig när du kan vara normal? 

Tidsklyftan är annorlunda, den känns krystad. Och det är den ju också. Den är ett beställningsjobb. Inför Shakespearejubiléet 2016 ombads ett antal författare skriva en modern variant på något av Shakespeares dramer. Winterson gjorde en version av En vintersaga.

Att skriva om ett existerande verk blir sällan särskilt bra, det är för snäva ramar. Visst, ingen annan kunde ha gjort det lika bra, men det hade varit ännu bättre om Winterson ägnade tiden att skriva helt egna berättelser. 

Tidsklyftan handlar om en rik börsmäklare i London som blir onödigt svartsjuk på sin hustru och därför skickar bort deras nyfödda barn. Barnet kommer på villovägar och blir uppfostrat av en adoptivfamilj. En dataspelsprogrammerare och en skum bilförsäljare spelar viktiga roller, änglar och fjädrar är återkommande symboler i texten.

Jag blev besviken.

Tematrio: morsdagspresenter

Lyran frågar efter tips på morsdagspresentböcker, här kommer mina förslag:

Först, naturligtvis den fina mammahyllningen Ta hand om min mamma av koreanska Kyung-Shook Shin. Jättefin! En familj förstår inte mammans rätta värde förrän den dag de tappar bort henne.

En annan bra bok är Sommaren utan män, Siri Hustvedt – även om jag hade skrivit ett helt annat slut om jag varit Hustvedt. Om jag skulle träffa på henne någon gång måste vi ha ett allvarligt samtal om det slutet. Men berättelsen är fin, om ännu en av alla dessa kvinnor som sätts i frustrerande vänteläge av en man som vill \”självförverkliga sig\” ett slag med en yngre tjej, fast fortfarande ha kvar frun som backup-lösning. I det läget blir gamla mamma och hennes tantgäng en härlig och fast punkt i tillvaron.

Slutligen en bubblare om en alldeles bindgalen slags mamma: Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Religiös galning misshandlar sin lesbiska adoptivdotter, men i valet mellan den biologiska mamman som hon träffar först i vuxen ålder och den sjövilda sektgalningen anser ändå Winterson att det är den hon växte upp hos som är hennes riktiga mamma. Tänkvärd och väldigt intressant. Och hemsk.

Framtidens klassiker

Ok, så om bara de bästa böckerna överlever och blir klassiker, vilka romaner från idag kommer då att ges ut och läsas om hundra år?

Det finns två litterära giganter i vår tid: Sofi Oksanen och Chimamanda Ngozi Adichie. Deras böcker är så magnifika men ändå allmängiltiga, inte för svåra men aldrig banala. Alltid väl berättade. Om några moderna romaner kommer överleva så är det Utrensning, Lila hibiskus och kanske En halv gul sol.

Vår tids \”Dracula\” är Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru. En oerhört romantisk roman med en mycket originell handling – den sticker ut i mängden.

Och så hoppas jag att Jeanette Winterson kommer bli upptäckt av fler.

Favorit i repris: Jeanette Winterson

Jeanette Winterson växte upp hos en extremkristen och mycket störd adoptivmamma som inte precis gav henne stöd och trygghet…

Winterson har bearbetat sin uppväxt i två mycket läsvärda självbiografiska romaner med fantastiska titlar Det finns annan frukt än apelsiner och Varför vara lycklig när du kan vara normal.

Om dubbelheten i religiös fundamentalism, om tonårig identitetskris och om begreppet \”familj\” och myten om blodsbanden. Läs dem!