De fanns i bokhyllan i sommarstugan, men jag har ändå inte läst någon av dem förrän nu: P. G. Wodehouses humorserie om Bertie och Jeeves. Det blev, av en slump, bok tre i serien: The code of the Woosters.
Det är tidigt 1900-tal och unge sprätten Bertie Wooster är som vanligt bakfull. Innan dagen är slut har han dessutom fått en hel serie problem på halsen: hans faster vill att han ska stjäla en silverkanna i form av en ko. Hans bäste vän vill att han ska medla mellan vännen och dennes fästmö; fästmön hotar då istället med att gifta sig med Bertie. Och så är det den där klumpige prästen som försöker knycka polishjälmar för att göra sin mycket omoraliske flickvän glad. Det hela blir alltmer invecklat under en helg på landet där den åtråvärda silverkannan kommer att spela en mycket central roll. Som tur är finns också den mycket korrekte herrbetjänten Jeeves som kläcker geniala planer utan att lyfta så mycket som ett ögonbryn.
Det är torr brittisk humor, ordvändningar och utsökta dolda förolämpningar, kluriga lösningar på till synes omöjliga problem och ett underbart samspel mellan Jeeves och Bertie. Jag gillar det.
Litterärt ofog 