Hundstjärnan

Diana Wynne-Jones (fantastiska-fruntimmer-tolvan) var något av en pionjär i fantasygenren, hon skrev framför allt ungdomsböcker om trollkarlar och parallelluniversum och annat fantastifikt.

En god vän tipsade om Hundstjärnan som handlar om bångstyriga stjärnan Sirius som blir dömd att flyga ner från himlavalvet och leva ett liv som hund på planeten jorden. För att bli en stjärna igen måste han hitta en magisk sten. Problemet är bara att Sirius i hundform hela tiden blir distraherad av intressanta dofter, kastade pinnar och löptikar. Han har dessutom hamnat i ett hem där han egentligen inte alls är välkommen och han får stryk av både människor och husets katter.

Det är en berättelse med kraftig doft av sjuttiotal, även om idén fortfarande är gullig och småskoj. Den passar kanske bättre för sin tänkta målgrupp (unga gossar) än för mig och den var nog bättre och mer nyskapande i sin egen tidskontext än vad den är idag.

Hundskadeindex: mycket våld mot hundar.