Tomma hjärtan

Juli Zeh hade väldigt roligt när hon skrev Leere Herzen, på svensla: Tomma hjärtan. Det är en framtidsdystopi av Atwoodska mått, med en bra balans av svart humor och bara svärta.

Britta och Babak driver ett litet företag med mycket speciell inriktning. De hjälper människor som är självmordsbenägna. Och det är många som är trötta på livet i den framtida värld som Zeh målar upp, bara ett stenkast från vår egen. Högerpopulisterna styr i Europa, EU är nermonterat, främlingsfientligheten är så rumsren att ingen längre höjer på ögonbrynen. Men så en dag blir Britta och Babak utmanade på hemmaplan, och de ställs inför ett mycket knepigt moraliskt dilemma.

Det är en rolig och hemsk berättelse, halsbrytande i all enkelhet och så vansinnig att det bara är att hänga på och gnaga på naglarna när allt går åt helvete. Jag älskar boken.

Annons

Adler und Engel

Det är alltid nyttigt när ens fasta övertygelser blir motbevisade, men i det här fallet var det lite tråkigt också. Jag som alltid har hävdat att allt som Juli Zeh skriver är fantastiskt, nu får jag ta tillbaka det en smula.

Adler und Engel är Zehs debutroman och den är ett staplande av hemskheter, äckliga detaljer och elände. Jag förstår att den drog till sig mycket uppmärksamhet och gjorde henne till ett namn, men jag är nog faktiskt för gammal för den här boken.

En ung man har just genomlevt ett trauma, hans flickvän verkar ha tagit livet av sig. Han tar droger och missar sitt prestigefulla juristjobb och det går allt värre och värre för honom. Då kliver en ambitiös radiojournalist innanför dörren och försöker få honom att berätta sin livshistoria. Långsamt nystas eländet upp i en soppa av lögner, droger och misshandel. Lite av kriget i forna Jugoslavien på det, så blir det en hel roman med diverse intrigtvister som alla är hemskare än den förra.

Punkt ett: huvudkaraktärer som hela tiden är fulla eller höga är jättejobbiga och ganska tråkiga att läsa om. Det blir väldigt sällan bra.

Punkt två: bara för att allting är så fruktansvärt hemskt blir texten inte nödvändigtvis mer spännande.

Nu tar sig den här boken ändå en smula på väg mot det förfärliga slutet och andra halvan är mer intressant än den första, men nog hade den här segdragna tragedin kunnat få vara lite kortare ändå.

Hundskadeindex: hunden behandlas mycket illa.

Corpus delicti

Äntligen! Nu ska jag äntligen skriva en positiv bokrecension efter en serie tråkiga negativa gnällrecensioner i oktober.

För nu har jag läst Juli Zeh igen och då finns aldrig något att klaga över.

Corpus Delicti är en dystopisk roman om ett samhälle där god hälsa och trygghet är statens två allt övergripande mål. Sjukdomar har förbjudits och ve den individ som äventyrar hela samhällets säkerhet genom en så egoistisk handling som en förkylning, en fylla eller ett skrapsår. Individens frihet får helt enkelt stå tillbaka lite (inte så lite) för det allmännas bästa.

En klassisk start på en thriller, eller hur! Huvudkaraktären Mia hamnar snabbt mitt i thrillerintrigen, hon missar nämligen sina hälsokontroller eftersom hon sörjer sin nyligen avlidne bror. Han föll offer för systemet. Men var han verkligen skyldig eller gjorde det ofelbara rättsväsendet ett misstag i hans fall? Var det kanske han själv som gillrade en fälla för staten? Eller var det någon annan som lurade honom i fällan?

Det är snyggt skrivet, lagom långt, inte alltför invecklat men aldrig banalt. Annorlunda med syskonkärlek som den huvudsakliga relationen. Intressanta tvister och vändningar.

Jag älskar Juli Zeh!

Neujahr – en Zehsk pärla

Hurra för Juli Zeh! Hon är alltid läsvärd.

I kortromanen Neujahr flyr en man iväg från sin familj på cykel under en semesterresa. Han har det kämpigt med mansrollen, han känner sig misslyckad och otillräcklig och han lever med panikångestattacker som han skäms för eftersom en riktig man väl inte ska ha en sådan svaghet.

Medan han cyklar uppför berget på Lanzarote börjar han plötsligt få för sig att han känner igen vägen. Men han har väl aldrig varit här förut? Eller har han det? Han följer en grusväg som ser så bekant ut, han kommer till ett hus och vet redan på förhand hur trädgården bakom muren kommer att se ut. Och plötsligt nystas ett undanträngt barndomsminne upp.

Det är rent och snyggt berättat, både ur den vuxne mannens och den lilla pojkens olika perspektiv. Inte direkt någon upplyftande historia, men annorlunda och medryckande.

Juli Zeh har skrivit något nytt!

Det är som lilla julafton, det där ögonblicket när en ögnar igenom diverse boktipslistor och ser att Juli Zeh har gett ut en ny roman!

Ny och ny, den kom tydligen ut i höstas, men min bevakning av tysk utgivning är något haltande.

Beställning inlagd på Amazon, uppdatering följer.

Treideln – en udda brevroman/litteraturföreläsning

Juli Zeh är en av mina favoritförfattare, hon är smart, allsidig och alla hennes böcker är mycket läsvärda. Jag fick nyligen låna textsamlingen Treideln och hade en hel del trevliga lästimmar med den.

Det är en samling brev från Zeh, eventuellt (sannolikt) fiktiva, med huvudtema \”hur är det att vara författare\”. Först flera brev till förläggaren och ett universitet där Zeh på olika kreativa sätt tackar nej till att ge litteraturföreläsningar på universitetet. Efter många turer till slut ett brev med ja tack. Därefter desperata brev till olika vänner om vad hon ska tala om på universitetet och hur omöjligt det är att beskriva hur en författare arbetar. Smygande övergår dessa brev till diskussioner om en roman hon kanske tänker skriva. Blandat med en serie arga brev till kommunen som vägrar ge henne en större returpappertunna.

Det är genialt! Roligt, vasst och så himla smart. För vad hon gör är ju faktiskt att beskriva precis det hon påstår inte går att beskriva: hur en författare tacklar ett romanprojekt. Med prokrastinering och allt.

Särskilt lurigt eftersom jag har en känsla av att alltihop är en roman och fiktivt och väldigt utstuderat skapat av en mycket slug författarhjärna.

Läs Juli Zeh!

Tematrio: fransk, spansk, tysk

Lyran har tematrio ”en tysk, en fransk, en spansk” eftersom hennes dotter är i färd med att välja andra språk i skolan.

Låt mig först börja med att skicka ett tips till alla som funderar på att välja språk: om man inte väljer språk utifrån var man vill turista finns det ett språk som internationellt sett är mycket, mycket mer värdefullt än de andra två och det är franskan. Franska är arbetsspråk i både EU och FN. Tyska är ett bra andrahandsval och spanska är ärligt talat inte alls lika värdefullt men har blivit populärt eftersom det anses vara lättare. Ett ostrategiskt val som många ångrar senare – jag vet för jag hjälper svenska studenter som söker EU-jobb. Inte för att sådana argument antagligen biter på en elvaåring. Men ändå.

Nu till tematrion:

Jag älskar Juli Zeh! Juli Zeh for President! Jag läste just nyligen ut hennes tegelsten Unterleuten om det komplicerade sociala samspelet i en östtysk by med personkonflikter som går generationer bakåt i tiden. Spännande, hemskt, väldigt läsvärt.

Philippe Claudel skriver också bra. Till exempel Les âmes grises (”de grå själarna”) om olyckliga händelser i en liten fransk by i samband med ett flickmord under första världskriget.

Jag känner inte till många spansktalande författare som jag faktiskt har gillat och ännu färre spanska spansktalande… Men Miguel Cervantes Don Quixote håller ju än idag, om än med liten ansträngning. Roligt, sorgligt och väldigt pedagogiskt.

Bonne semaine à tous!

Unterleuten – därför älskar jag Juli Zeh

650 sidor massiv text på tyska. Det tog sin lilla tid, men det var som vanligt värt det. Juli Zeh är en av mina favoritförfattare.

Jag läste Unterleuten, en berättelse om en liten by i före detta Östtyskland. Historien är i högsta grad levande här, i synnerhet i form av en livslång fejd mellan bygdens två starka män. Det går skiljelinjer kors och tvärs: mellan de gamla partitrogna kommunisterna och dem vars familjers mark beslagtogs under DDR-tiden. Mellan ortens urinvånare och de nyinflyttade stadsborna från väst. Mellan den äldre generationen och den yngre – särskilt när de yngre utbildar sig och vill flytta bort. Mellan de som vill värna det lokala naturskyddsområdet med de ovanliga fåglarna och de som vill ha sina rågfält och byggprojekt i fred från fågeljävlarna.

Så kommer besked från Berlin att det ska byggas en vindkraftspark utanför byn och detta blir genast ett enormt slagträ och starten för en mängd intriger, missförstånd och våldsamma konfrontationer.

Så mycket lidande, så mycket oro, så många oerhört mänskliga möten och tillkortakommanden. Så många skarpsynta kommentarer och fantastiska nyckelmeningar som stannar i minnet.

Så väldigt bra läsning.

Hundskadeindex: en kvinna hämnas på sin man genom att göra något oförlåtligt mot hans hund. Jag blev tvungen att läsa två kapitel till för att inte behöva försöka somna med den stackars hunden som sista läsintryck. Men det lämnas i alla fall öppet för att hunden eventuellt är den enda karaktären som det finns hopp för på slutet. Kanske. Jag vill tolka det så.

Litet konversationslexikon för sällskapshundar

Juli Zeh är en av mina favoriter. I vanliga fall skriver hon psykologiska skräckisar av olika slag, men hon kanske behövde en paus från otäckheterna för Kleines Konversationslexikon für Haushunde är så långt från läskigt en kan komma.

Det är ett litet lexikon författat av hennes blandrasjycke Othello som förklarar alla möjliga begrepp, från Hundrastplats till Kvantfysik, allt ur en sällskapshunds perspektiv. Genialt och roligt! Tyskan är det elegantaste språk jag vet och Zeh kan verkligen vända på orden. Så snyggt skrivet.

Och dessutom lärorikt, Othello och Juli är mycket allmänbildade och blandar in både den ena och den andra referensen. Kvantfysiska element förklaras enkelt med exemplet en korv i ett rum med en hund. Precis som med diverse vågor och partiklar finns korven bara så länge du tittar på den. Om du tittar bort finns den inte längre…

Jag misstänker att den här lilla skojskriften inte finns översatt, men du som har hund och som läser på tyska bör genast leta rätt på ett exemplar, det är lysande underhållning.

EU-läsning: topp fem europeiska boktips

Feministbiblioteket frågar efter europeiska boktips – här kommer mina fem favoriter:

Truismes (på svenska: Suggestioner) av franska Marie Darrieussecq är en mycket intelligent liten roman om en kvinna som gradvis förvandlas till en gris eftersom män behandlar henne så svinigt. En otäck och mycket läsvärd berättelse.

Spieltrieb (på svenska: Leklust) av tyska Juli Zeh är också otäck – om två alltför intelligenta ungdomar som tänjer gränserna för det tillåtna i ett maktspel som går alldeles, alldeles för långt. Allt Juli Zeh skriver är intressant, läskigt och mycket tänkvärt.

Le petit fille de Monsieur Linh (på svenska: Monsieur Linh och den lilla flickan) av franske Philippe Claudel är sorglig och rar. En gammal man på flykt från kriget i Vietnam kommer till en storstad någonstans i Europa eller USA. Han har förlorat hela sin familj men han har med sig en liten flicka som han bär så ömt och tar hand om på alla sätt. Hjärtskärande och välberättat, liksom allt annat av Claudel som jag hittills har läst.

Herztier (på svenska: Hjärtdjur) av rumänsk-tyska Hertha Müller beskriver livet i en ofri stat, i Ceausescus Rumänien. Det handlar om identitet, yttrandefrihet, otrygghet och hur svårt det är för en människa som flytt sitt hem att få rota sig på ett nytt ställe. Mycket väl värd sitt Nobelpris!

Ingen kan väl ha missat Utrensning av finska Sofi Oksanen, men om du har det så är det genast dags att göra något åt saken. Oksanen berättar som ingen annan om vår tids slavhandel, den vidriga traffickingen för sexköpare. Dessutom om livet i Estland under tiden som del av Sovjetunionen och om att vara kvinna i en mansdominerad värld.

Och så lägger jag till ett bonusexempel: Timur Vermes: Er ist wieder da (på svenska: Han är tillbaka). En fantastisk satir om politik, underhållningsbranschen och en Hitler som ingen tar på allvar.

Om du läser alla de här böckerna får du en snabb genomgång av vår tids stora europeiska frågor (allt utom klimatproblematiken): sexism och jämställdhet, populism, migration och flyktingskap, yttrandefrihet och demokrati, abdikerade föräldrar samt den gryende högerextremismen på tillbakamarsch.

Tipsen finns förstås också på Feministbiblioteket.se där du också hittar massor av annat EU-läsningsrelaterat den här veckan!