Tematrio: Paris, Paris

Lyran har tematrio om Paris idag – klassiker som Hallarna, Kameliadamen och Ringaren i Notre Dame dyker förstås upp i huvudet.

Men Hallarna är ärligt talat lite tråkig, då tycker jag mer om Zolas Thérèse Raquin. En förfärligt dyster berättelse om fattiga Thérèse som först gifts bort mot sin vilja, sedan hamnar i ett synnerligen olämpligt men känslostormande sidoförhållande som eskalerar till mord, och sedan ytterligare utför därifrån. Smuts och elände och fula, olyckliga människor.

Paris skildras också i klassiska deckarna om kommissarie Maigret av belgaren Georges Simenon. Han skrev otroligt många titlar, Simenon – dryga sjuttiotalet Maigretromaner faktiskt. Inte så förvånande då att de håller väldigt ojämn kvalitet. I lagom dos är de mysiga.

Parfymen av Patrick Süskind börjar i Paris men förflyttar sig sedan söderut. Den mycket specielle och smått psykopatiske Grenouille, \”Grodan\”, börjar tillverka extremt mäktiga parfymer. Med doftens hjälp manipulerar han människor. Han blir besatt av tanken på den perfekta parfymen, vars hemliga ingrediens råkar vara underhudsfettet från unga vackra kvinnor… Men Grenouille är inte den som drar sig för ett par mord.

Det blev visst mycket mord och blod! Vad säger det om mitt förhållande till franska huvudstaden..?

Tematrio: huvudstäder

Lyran frågar efter tre tips på böcker om huvudstäder.

Först vill jag slå ett slag för Naguib Mahfouz som skriver om Kairo under första halvan av nittonhundratalet, i samband med de stora politiska omvälvningarna i Egypten då. Läs till exempel Midaqq-gränden.

Många har skrivit om Paris men kanske Zola skrev allra mest detaljerat (på gott och ont). Hallarna är en folkmyller-roman om försäljarna i Paris saluhallar på artonhundratalet. Huvudpersonen Florent är en hopplös typ men beskrivningarna av dåtidens snusk och svårigheter är intressanta.

Och så en bubblare om Stockholm. Jag borde väl tipsa om Per Anders Fogelströms Stad-serie – men det lämnar jag åt er andra. Vad sägs istället om John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in? Förortsmisär skildrad med Ajvide Lindqvists knivskarpa blick för detaljer och dessutom en alldeles bedårande hemsk liten vampyr.

Normandie, så mycket mer än D-day

Den 6 juni 1944 klev ca 175 000 soldater från de allierade länderna i land i Normandie och kriget på kontinenten började ta en ny vändning. 70-års-jubileet i år kan väl knappt någon ha missat.

Fast när vi spenderade pingsthelgen i en liten lantidyll mitt bland de normandiska åkrarna kändes kriget mycket långt borta. Och krigslitteratur roar mig inte särskilt heller så istället ska du få ett par andra boktips med Normandie-anknytning:

Emile Zolas Den stora gruvstrejken utspelar sig i en gruvby i det nordligaste av Frankrikes alla nordliga distrikt. En alldeles fasansfull berättelse om koldamm, gruvras, fattigdom och socialism. Zola sparade inte på de äckliga detaljerna, nej minsann.

Guy de Maupassant, Fettpärlan om vuxenmobbning och hyckleri. Den här lilla kortromanen är fruktansvärt intressant – om hur ondskefulla de kan vara som anser sig ha moralen och rätten på sin sida. En ung kvinna ställs inför omöjliga val och när hon till slut faller för grupptrycket blir hon utfryst av samma personer som tvingade henne till det de sedan förskjuter henne för. Läs den! Maupassant växte upp på den normandiska kusten, inte långt från där vi bodde under vår weekend.

Marcel Proust ska också ha ägnat en del somrar i Normandie, ätandes madeleinekakor får en förmoda.